Inatt har jag gjort en 'Ella'. Jag har legat vaken till tre och vridit och vänt mig, och funderat, funderat, funderat. Och det enda jag kommer fram till är att det jag fick höra igår vart jävligt dumt.

Christoffer har(som alla andra män) väldigt svårt i att ta tag i städningen och liknande saker frivilligt, men efter lite tjat så hjälper han till. Jag har aldrig sett detta som något problem, jag får lite små utrbrott då och då, men thats it, han hjälper till.

Igår så sa han att vi skulle ha ett schema i norrtorn över städ, tvätt, disk, jag vet-i-fan. Ett schema? Alltså ett liknande dom ger barnen i super-Nanny!
-Nej nej nej, sa jag och tyckte att vi är vuxna nog att städa när det behövs och inte bara för att det är söndag. Plus att jag jobbar dom flesta helger, och jag tvekar på att C skulle ta tag i alla själv.
Nej alltså.

Då kom nästa sak. Den som är hemma först på dagarna(alltså JAG) ska se till att maten står på bordet klockan 17 varje dag!!!!
Hallå??!! Jag kommer också jobba heltid, men för att jag kommer hem en timme tidigare(och då alltså gått upp en timme tidigare, så ska inte jag tå och serva honom när han kommer hem!
*Jag hatar att laga mat.
*Han har lovat att laga mer mat i Norrtorn.
*Jag tänker inte springa hem från stan/stranden/vännen bara för att fixa mat åt en vuxen person.

Jag gav exemplet att i sommar när jag kommer jobba natt, då kommer jag ju ligga på gunnarsö och sola om dagarna. Tyckte han att jag skulle behöva cykla ändå till norrtorn för att maten skulle stå på bordet kl 17.
Svar: JA.
Jag frågade om verkligen han skulle göra det när han har semestert?
Svar:JA
HAHHAhahahHAHHahahhaHHAHHAHaha!
Förlåt älskling, men om du lyssnar på dig själv så vet du att det bara är bullshit. Du tycker det är jobbigt att sträcka dig efter chipspåsen!

Efter det sa han det dummaste han kunde säga:
"Kommer du låta dina barn svälta då eller?"
Förstår ni att jag blev svart i ögonen eller? Jag har ju för fan valt att inte skaffa barn än för att jag ska slippa behöva ha ansvar för någon annan!!
Nej, det var inte ett bra argument.

Christoffer och jag är bara 2 personer, det har funkat bra hitills. Att vi inte äter lika mycket eller ens vill äta på samma tider har inte varit något problem, jag förstår inte vad grejen är nu, varför krångla till det, och varför vara en sån mansgris! Jag hade fattat om jag inte hade jobbat, men nu är det inte så. Och att "så har alltid mamma gjort" funkar verkligen inte på mig.

Jag lagar gärna mat, men då ska han göra det lika ofta.

Men det som har hållt mig vaken inatt är ordet "rutin".
Innan har det krypit i kroppen på C så fort nånting går på rutin. Har han varit hemma nykter 2 helger i rad med mig så är det för mycket. Har vi haft liknande sex två dagar i rad börjar han om hur dåligt det är att det börjar gå på rutin.
Rutin, rutin, rutin.
Varför denna helomvändning?

Christoffer, jag älskar dig mest av allt, men jag kommer inte bli din arbetande hemmafru=)