Jobbat 7-16, därefter "mingel" och föreläsning 16-18.30. Var intressant, lyssnade på en killa(man) som blev förlamad genom en bilolycka när han var 18(och gick på fotbollsgymnasium).

Jag blir alltid imoponerad när jag hör personer som honom, som ser det possitiva i olyckan. Och han har ju rätt, han hade ju aldrig varit den han är, eller där han är idag om han inte satt i rullstol..
Och han sa, som jag hört så många anra rullstolsbundna säga, att man uppskattar allt mer, och därmed får ut mer av livet..

Värt att tänka på.. Ska vi verkligen behöva vara med om något tragiskt för att inse det?


Imorgon är jag i kalmar hela dagen med klassen! trevligt trevligt. Dock inte i shoppingsyfte=(
Well well.
Nu går jag och lägger mig i min sköna efterlängtade säng och pussar på min Glenn som är helt slut efter sin första fotbollsträning på 100 år.. vekling:)

Bye bye!