Lilla hjärtat.
Den här dagen har pendlat upp och ner. När jag vaknade så trodde jag att det var gårdagen som satt sina spår. La mig i ett bad, men jag kunde inte få bort känslan av obehag. Och känslan har följt mig hela dagen.
Jag vet inte om det är dåligt samvete över att jag var ute och hade kul igår. Jag har ingen koll på mina känslor längre, det är alltid en stor blandning av dåligt samvete, sorg, ilska och saknad.
En känsla av tomhet har trängt sig på, och jag blir rädd då jag inte har kännt av dig på ett par dagar...
Är du inte med mig längre?

Det är jobbigt för din pappa också. Jag gråter mycket framför folk, och många märker att jag har det jobbigt. Din pappa är starkare utåt, och han lurar fler än jag.
Men jag vet bättre.
Senast idag grät han vid din grav sötnos. Han saknar dig så mycket!
Jag tror att du också ser honom gråta. Kanske oftare än jag?
Jag hoppas du är med honom då, för min tröst känns för klen.

Folk verkar tro på uttrycket "tiden läker alla sår", och folk verkar förvänta sig att vi har gått vidare.
Men älskling, vi tänker på dig varje dag. Vi sörjer dig varje dag.
Och det är inget som "går över".

Lilla gumman, allt jag önskar just nu är att du är på ett bra ställe med folk som tar hand om dig lika bra som vi hade velat göra.


Mamma och Pappa älskar dig<3