Lipsill..

http://annajansson73.blogspot.com/

Gråter som ett litet barn.
Tanken på henne, som jag inte alls känner, men som rör mig så mycket!
Och tanken på att det kan drabba mig. Eller dig..
Cant stand it!

Så här börjar hennes blogg, 1 november. 2009:

"Häromkvällen var det bröstcancergalan på TV3. Som vanligt var det tårdrypande reportage varvat med flotta bilvinster och otäck statistik. Enligt den statistiken kommer var nionde kvinna drabbas av bröstcancer. När jag började högstadiet var vi 9 tjejer som började i samma klass. Statistiskt sett skulle alltså en av oss tjejer i klassen drabbas av bröstcancer. Det blev jag!"

Det här är ett utdrag från hennes senaste inlägg, 17 januari, 2010:

"Ligger som en döende 90-åring i en sjukhussäng och måste be om hjälp med allt. Och inte ens det kan jag. När min tanke vill säga
"Hjälp mig upp", kan min mun med möda formulera: "Hjälf vej uff". Det är som taget direkt ur en tidig Killinggängt, men utan Robert Gustafsson och en lite löjeväckande Roland Järverup. För det komiska missfostret är jag. "



Hennes sambo Henrik gästskrev den 29 november inför en av alla operationer:

"Hon känner sig förstås väldigt liten, ensam och rädd just nu. Det är mycket att ta ställning till och ingen betänketid. Hon förstår att det inte finns några garantier för att operationen kommer att lyckas, men måste samtidigt ta chansen.

Och jag ska också ta chansen. Så fort Anna börjar repa sig från den här operationen ska jag sätta en diamantring på hennes finger och hoppas att hon svarar ja till att bli min fru."


Ge bloggen lite av din tid.
Riktig tankeställare.
Ta hand om dina nära.
Livet kan komma sig för att jävlas med vem som helst av oss.

Till mina fina vänner och familj:
Ni är mitt allt, älskar er så!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0