Huvudet är tungt efter många tårar. Många känslor och tankar som kommit fram idag. Bara på vägen till Västervik så kom mycket upp. Sist vi åkte den vägen så var vi glada, nervösa och uppspelta. När vi åkte förbi Solstadstöm-skylten, och jag var glad att vi iaf kommit längre än vad mamma gjorde när jag ville ut...
Vi hade inte en tanke på att något skulle kunna gå fel.
Ändå, som vi fått veta idag, så var allt redan klart. När vattnet skulle gå, så skulle allt gå fel. Som en snara som bara väntade på att det skulle vara dags, och då fälla oss alla tre.

Vi har fått svar på vad som gick snett, och det känns som en lättnad. Det finns en förklaring, och även om det inte får det att göra mindre ont, så slipper vi bära runt på alla frågor. Hjärtat kommer alltid kännas tung, men jag tror att huvudet kommer bli en aning lättare att bära.
Ni får förklaringen imorgon när allt har lagt sig lite.

Tack snälla B och M för det dom fina orden, ljuset, hjärtat och skylten ni ställt vid graven, det värmde!!