Back in time.

Var som sagt i V-vik med en vårdtagare idag. Vi satt i väntrummet på gynmottagningen, där jag och Christoffer har suttit flera gånger medans vi väntat på att våran kurator skulle komma och hämta oss.

När vi satt där idag och väntade så fick jag syn på ett par som måste ha varit i min och Christoffers ålder.
Jag mötte tjejens blick, och hon var alldeles rödgråten.
Hon såg hjälplös ut.

På ett sätt var det som att titta på mig själv, när vi satt där och var tillbaka i V-vik för första gången efter Stella.
Jag ville gå fram och ge henne en kram, men insåg att det inte var rätt ögonblick.
Jag vet ju faktiskt inte vad det var dom hade varit med om, men det känndes som att blicken sa allt.


När jag tänker på det så, så har jag kommit en bit på vägen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0