Skithormoner.

Idag är en såndär dag.
En dag när man kokar och blir upprörd över ingenting. Ni vet.
Sånt som killar inte förstår sig på.

Försökte varna C, och sa till honom att bara låta mig vara ifred när han frågade vad det var med mig, men envis som han är så måste han få fram en orsak till varför jag var på dåligt humör.
Hm, när ska han lära sig att det är bättre att avvakta ett tag tills jag lugnat mig?
Vissa dagar rusar hormonerna i mig, och jag vill bara skrika! Gärna slå på något och sedan gråta en skvätt.
Utan anledning. Då vill jag inte sitta och förklara vad det är med mig, jag vet ju inte själv!

C grät en stund hos Stella idag, och jag hakade på. Egentligen inte för att jag saknade henne extra mycket idag, snarare för att jag såg att C gjorde det.
Att han blir irriterad på mina humörsvängningar ibland kan jag ta, men att se honom gråta för livets orättvisa gör så jäkla ont!

Nu är jag iallafall lugn och snäll igen, och när han kommer hem från fisketuren så ska jag ge honom en bamsekram!
Om jag är vaken, annars får det bli dubbelt upp imorgon:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0