Igårkväll, någon timme efter att vi har gått och lagt oss, ligger jag fortfarande vaken. Hade fått för mig att det spökade(jaja), så låg och klamrade mig fast vid C, och nöp honom lite diskret för att försöka få honom att också vakna.
Efter en stund så vänder han sig om och kramar om mig. Jag kramas tillbaka och han säger:

C: Ja, det vet jag ju iallafall.
Jag: Vad vet du?
C: Ja, jag kan ju iallfall svara på hur gammal jag är.

Ja, dessa nattliga samtal är alltid lika intressanta. 

Har precis premiärtvättat i tvättmaskinen. HERREGUUUUD, det lät som att det var jordbävning emellanåt, och vissa stunder så trodde jag att maskinen var på väg ut ur badrummet, in i köket, ut på balkongen och hoppa ut och försvinna ifrån mig om jag inte höll emot!
Nej, det har kan inte stämma!
Efter min egen felsökning så måste det vara transportbultarna, som det så fint heter, som inte är borttagna. Men ska höra med någon man så att jag är på säkra sidan!
Förhoppningsvis är det så, och då är problemet lätt löst(I hope!). Nu lät det som att den skulle explodera vilken sekund som helst, och katterna lär ju inte våga sig fram på resten av dagen...

I övrigt är det bra. Sitter och ökar på mitt järn med lite jordgubbar.
Bebis är nu stor som en squash och ska nu likna en "färdig" bebis helt och hållet. Så nu ska den bara hålla sig kvar där inne och växa till sig.
Imorgon får vi lyssna på den, plus att vi ska boka in lite tider för extraundersökningar.
Nu dom närmsta veckorna är det någonting som rör bebis varje vecka, så kul! Då märker man att det går framåt!