Vet inte hur många gånger jag känt på mitt ringfinger och fått ett mindre hjärtstopp när jag inte känner förlovningsringen.
Så ovant att vara utan den!
Får tillbaka den på fredag som tur är, då en storlek mindre. Något som borde ha blivit gjort för länge sedan, men nu ska jag inte behöva oroa mig för att tappa den längre!

Samma lilla hjärtstopp fick jag igår på morgonen, när jag utmattad slängde mig på magen i sängen.
En fjärdedels sekund senare studsade jag upp, förskräckt över att ha mosat bebisen som inte längre ligger i min mage..
Blev galet lättad över att inse att hon faktiskt låg i sin säng och inte inuti mig!

Nu längtar jag tills Christoffer kommer hem från jobbet. Jag känner mig lite nedstämd, och vill bara ge honom en bamsekram, och sedan gå och ta en skön dusch och eventuellt gråta en skvätt över jag-vet-inte-vad.
Hormonerna?