Måndag(äntligen).
Nu har jag äntligen jobbat min femte helg i rad, och har iallafall två lediga att se fram emot.
Så nåde den som försöker ringa in mig dom kommande helgerna!
Gick och la mig i soffan när jag kom hem, och sov närmare tre timmar. Helt slut!
Imorgon måste jag ta mig in till stan och köpa på mig lite fler leggings. Jeansen är både obekväma och varma, så jag gissar på att jag kommer bo i leggings dom kommande fyra månadera.
Nu har min fina kommit hem från jobbet. Han berättade att det är dom på jobbet som klagar över att deras små barn skriker mycket.
Jo, det är klart. Det är det ju. Stackars dom.
Nej, nu får vi fixa lite mat. Kastar in två färska bilder!
Mina fina killar!
Bebismage vecka 20(19+3)!
Åh! Fina magen!
Det där med att folk "klagar" på jobbet över att sina barn skriker lär ni själva förstå den dagen. Allt är inte en dans på rosor. Och ibland gnäller man, men man älskar sina barn oavsett!
Alla som jag jobbar med kanske inte verkligen vet vad vi gått igenom önskar alla fick veta då kanske man skulle tänka till innan man pratar när jag är med vissa dagar är mer jobbiga.
Klart man älskar sina barn oavsätt! Men man kan ju välja vart man ska gnälla. Det passar sig inte att gnälla om sina barn på jobbet med andra människor. Inte fasen gnäller man där när man bråkat med sin sambo? El klagar över andra personliga saker? Som att man sprungit på toa hela natten för att man vart dålig i magen? Nää, skärpning där ute!
Jag förstår att det är jobbigt för er, men livet rullar ju på för andra, och om man inget vet så kan man ju inte tänka på att inte ta upp vissa saker. På ett jobb där man är nära varandra så pass många timmar pratar man oftast om allt mellan himmel och jord. Jag vet inte hur det funkar på andra jobb, men jag personligen anser att jobbet är där jag spenderar mycket tid, och dem jag jobbar med har jag jobbat med väldigt länge och vi jobbar långa dagar som jag sagt redan, därför blir det väldigt personligt, inget konstigt med det tycker jag!
Men detta e ju hennes blogg där HON skriver vad HON känner. Hela bloggen handlar om HENNES liv där en STOR del är lilla Stella. Har man missat det tycker jag inte man behöver kommentera alls. Det krävs ju inte mycket smarthet att förstå hur hon tänker när andra klagar över sina barn. Nu antar jag att det var du "OKG" som hade beklagat dig över dina barn och tog säkert åt dig av hennes inlägg.
För de första tycker jag att du kan gå ut med ditt namn om du har en åsikt i den frågan. För de andra så är ju denna diskussion helt befängd. Om du har missat det, en lång historia kort Jag o jenny förlorade våran dotter i september 2010 hon dog i samband med eller strax efter födseln man vet inte riktigt. Hon var fullt gångnen i stort sett och vi hade längtat sett fram emot detta vi hade skötbord och barnsäng uppsatt vi hade gjort i ordning i hennes rum. Kan du sätta dig in i situationen hur de känns att behöva ta ner sakerna igen att lämna sitt barn på bb och veta att du aldrig mer kommer se det att hålla i det en sista gång och att behöva säga hej då, hur tror du det var??? Att behöva begrava henne att styra med allt runt omkring. Under samma tid så jobbade jag också och alla var verkligen förstående och respekterade mig och min sorg tyvär vet nog inte alla detta och då förstår jag givetvis att det är svårt, alla har givetvis rätt att diskutera sina barn och beklaga sig ibland men om man vet allt detta så kanske kanske man tänker till och tar den diskussionen när jag inte är närvarande, för mig är det nämligen så här Stella kunde gärna fått hållt mig vaken hela nätterna hon hade jättegärna fått bajsa ner mina kläder och kräkts på mig jag hade tyckt de var jobbig men om jag fått välja vet du om jag fått det.....
Glömde tillägga att vi nu väntar på hennes första syskon och att jag e bra jävla närvös för allt och att min enda tanke är, bara den klarar sig så är jag glad.
