Egentligen har det varit en bra dag, vi har firat Milla, det har varit fullt ös och vi har fått god mat.
Efter det hem till svärpäronen för mer mat(nej, jag svälter inte), och sen tillbaka till mamma och syrran för film.

Det som gör mig lite deppig är att jag känner mig så utanför allt.
Ändå sen folk fick veta att jag är gravid så blir jag helt plötsligt inte medbjuden nånstans.
Folk antar att jag inte vill med. Eller bör följa med.
Inte ens på ett hörn och sörpla på en cola.
Tror alla att jag vill sitta hemma och klappa på magen hela dagarna?
Och jag hatar när folk säger att "jag kan fråga om du får följa med?"
Och om det nu är så att man helt plötsligt måste hålla sig hemma varje helg, varför är det då ingen som tycker att Christoffer ska göra det samma, han ska ju också bli förälder?

Nu är det inte så att det här har hänt massa gånger, men dom få det gjort det har jag kännt mig så utanför.
It sucks, och som uppror på det ska jag ha en egen fest, och guess what, JAG ÄR DEN ENDA SOM ÄR BJUDEN, sug på den losers!!!!
(ok, jag är 14 och trotsig, men va fan.)

Sånna här kvällar saknar jag mina fina vänner nått så förbannat och hatar att jag nån av er kvar i stan=(
Ibland är livet i Osket väldigt ensamt.