Nyårsafton.
Fullt upp idag också, så hinner jag inte skriva något senare så säger jag det nu;
GOTT NYTT ÅR PÅ ER!
Ta det lugnt med champangen och smällarna!
Sjäv ska jag släppa en fin Thai-lyckta hos Stella. C släpper en han också.
Släpper en vid 00-slaget också, fast då ute i Hyltan. Bättre än raketer och smällare.
Blir alkoholfritt i mitt glas. Jobb imorgon!
Nu blir det stan och köpa en födelsedagspresent till pappa!
Onsdag.
Var och tände nya ljus hos Stella. Ett rådjur hade varit där och käkat upp fågelmaten, men det gör inget. Dom har antagligen svårare att hitta mat än fåglarna. Blödig som jag är så åkte jag och köpte ett stort paket knäckebröd jag ska lägga i skogen på kyrkogården till dom=)
Snart kommer C hem. Galningen.
Låg vaken tidigt imorse med Jackson och mina tankar. Plötsligt börjar C hyperventilera hysteriskt, och jag tänkte att "FAN, nu dör han!". Ska precis vända mig om mot honom när han knuffar mig jättehårt mot sängkanten!
-PUPPE!!! Vad gör du!???
-Oj förlåt... Du hade en varg på dig!
Han hade drömt att han ylade som en varg. Då kom det en och hoppade på mig som han försökte knuffa bort..
Tur ändå att han träffade mig och inte Jackson, stackarn hade ju flygit in i väggen=)
Ikväll åker jag hem till mamma, Cissi och Milla när C är på hockey. För oss brudar blir det bonde söker fru.
Mycket bättre!
Imorgon blir det Kalmar och leta reda på en tv.
Skönt!
Igår drog jag ner nästan allting som har med julen att göra. Är bara ljusstakarna och granen som står kvar.
Och Stella har sitt luciatåg och sin ängel på sin byrå.
Skönt att bli av med allt annat!
Tidigare fikade jag med Cissi-kompis innan hon drar till Stockholm för att fira nyår där. Tråkigt för mig!
Men jag har ju kvar Cissi-syster och Milla ett tag till.
Milla, min bästa vän. Jag kan t.o.m. pussa på okända skäggiga gubbar utan att hon skvallrar för Christoffer!
Jul för Stella:
Jag har haft det bra. Fått massa dina saker, och haft det mysigt och kul.
MEN GUD VAD SKÖNT ATT DEN HÄR JULEN ÄNTLIGEN ÄR ÖVER.
Vill inte ha någon jul utan dig.
Vårat julfirande med Stella på julafton:
Och på juldagen:
Inte riktigt som vi hade tänkt oss.
Lilla sötnos, det är så mycket du missar=(
Still.
Jag undrar hur länge jag kommer stöta på folk som ler och undrar om jag har fått min lilla knodd nu?
Yes I have.
Söndag.
Senare gick jag till Mathilda där det var massa trevligt folk, och efter det blev det Åströms! Tyvärr alldeles för mycket folk, gick knappt röra sig på vissa ytor, och i gaderoben var det koas, ingen ordning alls. Hur hamnade min jacka i köket!?
Blir lite irriterad på mig själv att jag funderar för mycket på vad andra tycker och tänker. Men det känns som om många tittar skeptiskt på mig, "Jasså, så dåligt mår hon...".
Typ.
Hade en bra iallafall en bra kväll, dock rätt lugn. Skönt.
Nu ska vi snart till mamma och få mat! Köttgryta har jag hört ryckten om!
Mm..
Laters.
Julafton. Igen.
Gårdagen blev bra, kanske mest för att det inte kändes som jul.
Vi var först hos Stella och tände ljusen i lycktorna och en marschall. Hur länge den brann vet jag inte, det var ju storm ute igår! Kändes bra att få säga god jul till henne först.
Fick många fina saker igår, tack tack! Och idag väntar en hög till hemma hos mamma. Christoffer ska vara tomte för tredje året i rad, får se om han lurar Milla i år också=)
Jag blir så hemskt provoserad av alla bilde på FB där folk sitter med sina små bebisar framför granen och kalle Anka. Jag blir så irriterad, och det känns som att det är mot mig. "Titta vad vi får göra med våra barn som inte du kan!".
Hoppas ingen tar det personligt, för jag vet ju att ni bara är glada över dte ni har. Så som det ska vara!
Men jag kan inte låta bli att bli nedstämnd och tänka på vad jag har förlorat.
Jag tänkte på dig hela tiden, men jag kände inte av dig... Jag hoppas du var med oss ändå, sötnos<3
Julafton?
Jag har en klump i bröstet, men jag hoppas den håller sig där. Och jag tror vi kan få det rätt trevligt idag.
Skulle jag känna att allt kommer över mig får jag väll gå ut och gå en runda!
Nu ska vi åka och säga Gog Jul till Stella, även om jag redan gjort det här hemma och pussat på hennes fotografi.
Tända ljus och en marshall och hoppas att snön inte blåser ut dom.
Milla och Cissi-syster hade köpt en jättefin ängel som sitter på en snöboll som dom ska sätt hos henne. Och sofia hade med sin en lite julklapp till henne igår, fina du!=)
Idag firar vi jul hos Christoffers föräldrar, och hos mina imorgon.
Det ska nog gå.
Allt är sig likt, men ändå inte.
Hoppas du är med oss sötnos<3
Jävla skitjul.
Grät hela vägen till din grav. Svor för mig själv och förbannade julen. Förbannade velamentös insertion och vasa previa. Jag ska inte kunna dom orden!!
Den här julen skulle bli så mysig, en ny familjemedlem. Söta fina Stella, vi hade ju så mycket planerat!
Det skulle bli den bästa julen någonsin, och nu är det den värsta.
Jag blir så irriterade på allt tjaffs om julklappar, julskinka, och herregud, vi får inte tag i någon grädde!!
Vem bryr sig??
Jag skulle helst lägga mig på soffan och gråta bort hela dagen. Jag vill inte vara med, jag vill inte "fira" jul.
Inte utan dig.
Nu måste jag sitta och låtsas bli glad över julklappar, klä upp mig och hålla mig från att bryta ihop.
Vill ju inte förstöra stämningen.
Jag orkar inte med, kan vi inte bara skita i den här julen!?
Den betyder ändå ingenting längre=(
De enda jag önskar mig i julklapp är att få dig tillbaka.
Kan jag inte få det, så kan det lika gärna vara.
Dan för dan.
Återkommer när jag känner för det.
Julkort!
Men så upptäckte jag det här:
"Ojojoj. Vad har hänt med mitt efternamn!?"
Som tur var fick jag en förklaring längre ner på kortet:
Kul också att han har skrivit "Norretornsvägen".
Medvetet eller inte.
Man vet aldrig med den mannen.
Julbak!
Får väll skylla lite på att vi inte hade tillräckligt med vanligt mjöl hemma, inget bakplåtspapper, och att äggen inte påminde oss om att vi skulle vispa dom och smeta på lussebullarna.
Kul var det ändå!=)
-Le då Cissi så dom tror att du tycker det är kul!
-Okej, jag ska försöka!
Koncentration...
Någon hade kladdat på linsen, så våran fina gruppbild med Elton blev lite suddig!
Elton-mannen!
Grabbarna hängde mest framför teven.
Cissi gillade Christoffers julklapp han fick av Carro och Björn...
Who didn't!?
Ingen ordning alls. As usual!
Några bara-halvbrända pepparkakor! Nästa hela!
Lyckades till slut få med katterna och Elton på samma bild;)
For you.
Har letat upp mitt Thomas Sabo armband jag inte använt på länge. Hade bara ett "J" tidigare, så idag gick jag och köpte ett "S" för Stella. Köpte också en liten ängel med ett rött hjärta.
Ängeln, J och S.
Så fint.
(Om katterna frågar så det för Sally och Jackson)
Har jobbat, och efetr det blev det en sväng till Jasmine och Smilla. Lite julklappsshopping efter det, en sväng till wikholms och fylla på ljusförådet, och sen åka och tända lite ljus.
Nu sitter jag och väntar på Cissi-kompis. Blir julbak ikväll! Pepparkakor, lussebullar och marsipangrisar!
Lite glögg och julmust på det!
Kvälls jobb imorgon!
Irritationsobjekt.
Den där Mats.. Huuuuur störande??
Han säger hela tiden att allt han göra är för sina barn.
Allt han gör är att förnedra dom andra när han vinner, och blir förbannad och haglar svordommar när han kommer annat en etta.
Det enda han lär dom är att det oaceptabelt att komma två eller sämre.
Guess what. Det är helt okey att inte vara bäst på allt. Du kanske ska berätta det för dom?
Måndag.
Får bli en promenad till Stella också.
Igår var allt översnöat. Allt man såg var en liten bit av tomtens röda luva.
Får nog inte mycket mer gjort idag, är såå trött! Ingen energi alls idag.
Fast det är väll bäst jag fixar mat ikväll till min hårt arbetande man.
******
STOOOORT GRATTIS till Angelica och Alex som blev föräldrar till en liten pojke inatt!
Är uppriktigt glad för eran skull! Angelica hade rätt i att det var en pojke, och han lydde och tittade ut innan julafton. Och jag hoppas ni är hemma till dess också!
Söndag.
Ledig en dag, så får väll passa på att njuta av den...
En vecka till julafton.
Jag saknar dig så, lilla hjärtat...
Lördag.
*Jobb, jobb, jobb.
*En bil körde in i min(ok, pappas) bil.
*Efter att min handläggare(på FK) blev avstängd från mitt ärende så kom pengarna in på kontot med en gång!
*Lite mer jobb.
*Fixat nästan alla julklappar.
*Haft sönder min mobil. Och istället för en ny coolare mobil, har jag nu än gammal omodern. Inte häftig någonstans. Mn den fungerar!:)
*Gråtit några tårar varje dag.
*Fått förlängt vikariat på Kristallen, månaden ut.
I.o.m. att jag är kvar på kristallen i Januari, så innebär det jobb på nyårsdagen. Gör inte så mycket, jag kan hålla mig nykter. Och det blir lite extrapengar. Välbehövligt!
Jobbar den här helgen, är hemma på delad tur just nu. Är ledig hela julhelgen. Inte för att jag lagt in om semester, utan för att det låg så på schemat.
Skönt. För när jag började och skulle lägga in om julledighet så brydde jag mig inte alls. Skitsamma om jag jobbar jul. Det blir ingen bra jul ändå.
Tänkte jag då.
Jag tror fortfarande inte att det kommer bli en bra jul, jag gråter bara av tanken på att inte ha Stella med oss... Men jag hade inte velat sitta på jobbet med dom tankarna.
Nej, nu ska jag leta reda på något att pilla i mig. Sen blir det Robbinson!
Äntligen!
Jobbar i kväll och heeela helgen. Roligare kan man ha.
Som tur är jobbar C också, så slipper gå upp själv. Det är det värsta. När man måste gå upp supertidigt, och han få ligga kvar. Bättre när han också åste plågas lite!
Good news:
Jag vann över försäkringskassan!! Underbart!
Inte förvånande, men skönt att jag inte behöver lägga fler tankar på dom.
Jag visste hela tiden att jag hade rätt, för jag var inte ens hemma sju veckor. Jag hade läkarintyg på att jag inte kunde jobba, ändå gick min handläggare emot det, gjorde en egen läkarbedömning(vilket hon absolut inte har rätt till), och detta utan att hon ens hade pratat med mig.
Att hon var extremt otrevlig och oförstående och la in sina egna åsikter är en annan sak.
Hur kan man säga till någon som precis förlorat ett barn att "jobba är bästa medicinen"??
Jag skrev ju en fullmakt till Christoffers pappa som har skött snacket. Ett samtal till min handläggares chef, och hon blev direkt avstängd från vårat ärende. Efter det har allt gått hur smidigt som helst, och igår fick vi beskedet om att jag självklart ska ha min sjukersättning, och pengarna kommer innan jul.
Bra det, MEN... Hur kan det få dröja över 3 månader?
Hade vi inte haft någon försäkring som täckte så hade vi inte haft råd med begravningen. Vi hade inte haft råd med hyra, och vi hade inte haft råd med mat.
Usch, vill inte ens tänka tanken...
Jag hoppas alla som har liknande problem har någon som kan föra ens talan, för det är inte lätt när man är mitt uppe i allt. Och läs på! För det finns såå många paragrafer och lagar om hur försäkringskassan ska bete sig, och vilka skyldigheter dom har, vilka oftast inte följs.
Man kan ju tro att dom får provition för varje peng dom inte delar ut.
Och dom tror säkert att många inte orkar läsa igenom allt, vilket är sant.
Nu gräver jag ner Försäkringskassan långt ner, hoppas jag slipper dom på ett bra tag.
Nu ska jag tända ljuset i Stellas ängel och pussa på hennes fotografi.
Det har varit för mycket runt omkring hela tiden, nu vill jag bara tänka på henne<3
Meen.
Nu har jag inget lust att skriva längre, så får ta det imorgon.
För jag har GOOD NEWS!!
Plus att jag är med mobil igen! Ingen flashig IPhone eller liknande, men det går att ringa och sms'a.
Dock så försvann ungefär hälften av alla nummer, så skriv vem du är om du messar!
Efterlysning!
Min dumma touch screen har slutat fungera, kan varken ringa eller sms'a=/
Onsdag.
"Åh nej, nu har jag sovit bort en halv dag", tänker nog många.
"Vad skönt att jag sluppit en halv dag", tänker jag.''
Har inte tid att skriva så mycket mer idag, ska iväg och leka hockeysupporter!
Dag TJUGOFYRA.
Day 24- A letter to your parents.
Hm, knepig. Vill nog inte skriva något "brev" till dom, och särskillt inte lägga ut det här.
Men kan skriva att dom betyder massor för mig. I tonåren blev det mycket bråk om allt och ingenting, så är det nog för dom flesta! Men det lugnade såklart ner sig, och nu är vi väldigt nära.
Efter allt som hänt nu dom senate månaderna så är vi närmare varandra än någonsin!
Tck för allt ni hjälp mig med och för att ni alltid ställer upp!
Love you little mom and dad:)
Bulls eye.
Jobbat idag, men nu är jag ledig i två. Skönt!
Var hos Stella och tända upp några ljus, satte dit en liten gran och tomte.
Fåglarna äter snabbt upp maten jag hänger upp till dom i "Stellas" träd. Någon dag ska jag lägga lite äpplen till rådjuren som jag stöter på lite då och då. Ska lägga dom lite avskillt vid skogen, så hoppas ingen tar illa upp! Det är mitt sätt att må lite bättre.
Träffade på en person idag som jag vet bär på samma känslor som mig. Trots att åren rinner iväg så kommer alla känslor upp till ytan då och då. Allt är så orättvist.
Ingen har nog en rak väg genom livet, men vissa har en fler och djupare fallgropar än andra.
Skönt iallafall att träffa någon som förstår. På riktigt.
Jag har hittat insändaren från OT i lördags, och tänker citera den här. Hoppas ni läser den, för den fångar mina, och säkert många andras känslor:
"Jag har nyligen förlorat min dotter. Jag känner en stor sorg, kanske mycket större än man kan tänka sig. Det är svårt att föreställa sig det otänkbara att förlora ett barn, så när det händer ställs allt på ända.
Sjävklart påverkar min förlust min omgivning. En del männsikor har verkligen visat sig vara någon som man kan luta sig mot medans andra har varit raka motsatsen.
Själv vet jag inte hur jag hade reagerat innan det här hände mig. Så här i efterhand hoppas jag verkligen att jag är av den sorten som kliver fram och vågar prata och ställa upp, fast det är obekvämt och jobbigt.
En del kanske tror att det inte har något att tillföra, men ett femminuters samtal på telefonen kan vara tillräckligt för att vända en svart dag till en något ljusare variant. Många som man pratar med säger att det är svårt att veta om man vill att folk ringer. Ja, det kan finnas tillfällen när jag känner att det tar emot att svara, men då ligger ju valet hos mig.
Många vardagliga situationer är påfrestande, som att gå och handla. Mycket folk och stress kan vara jobbigt i vanliga fall, men under det omständigheterna jag lever i idag kan det vara outhärdligt. Kryddar man på med folk som undviker en eller låtsas som att ingnting särskillt har hänt, då blir det katastrof.
Det jag vill få fram är att vi som på ett eller annat sätt råkat ut för något sorgligt inte vill bli behandlade som om vi bar på pesten. Sorgen kan till viss del smitta, vissa kanske känner sig nedstämda efter ett möte eller samtal med en person i sorg. Samtidigt tror jag att det kan göra att personen, som vågat ta kontakt, känner sig nöjd med sig själv för att den gjort en god gärning. Personen känner nog också en stor lättnad när kontakten väl är tagen, en kontakt som borde tagits för länge sedan.
Vid kontakt med en person i sorg, tror jag att man uppskattar det man själv har lite extra av, om så bara för en stund. Så varför är det så svårt att möta en person i sorg?
PAPPA I SORG"
Vet inte vad jag kan säga mer om den här texten än bulls eye.
Lucia.
Lucia idag. Jag väljer att se dvd'n med Millas luciatåg på dagis istället för något annat.
Sen ska jag gå och sätta en fin tomte hos Stella.
Hon skulle ha blivit den finaste lucian av alla.
En mugg varm choklad med mini-marshmallows, och så drar vi igång dvd'n!
Dag TJUGOTRE.
Ååh, mitt största "beroende" måste vara coca cola! Dricker alldeles för mycketm och försöker dra ner så gott jag kan, annars skulle jag dricka flera liter per dag!
Annat jag ofta är sugen på är skräpmat(McD, kebab, pizza), chips, choklad och rädisor(-japp).
Little kissemiss.
Hittar inte Jackson, någon som har någon aning om var han kan vara?
Dag TJUGOTVÅ.
Egentligen tror jag att vi är ganska lika varandra. Visst, alla har olika sätt att gå, stå, prata och så vidare. Vi har olika sorters humor, olika jobb och olika familjer. Vi är olika känsliga, och vi har olika styrkor.
Det som skiljer oss mest emellan är nog erfarenheterna.
Det som skilljer mig mest från er är att jag förlorade Stella. Min första dotter, mitt första barn.
Jag vet att det är ett par med liknande erfarenhet som läser, och ni kan förstå. Men ingen annan.
Innan det här hände så har jag hört om dom som förlorat ett barn. Jag trodde verkligen att jag kunde sätta mig in, att jag förstod vad dom gick igenom.
Jag var inte ens i närheten.
C berättade att det var en pappa som nyligen hade förlorat sitt barn, som hade skrivit en insändare i OT igår(?). Om hur jobbigt det är att möta omgivningen, speciellt som man, vad jag förstod det som.
Det var alltså inte C som skrivit detta, men jag ska försöka leta reda på tidningen, skulle gärna läsa det. För det är något jag tänker mycket på. Hur många får för sig att det är lättare för Christoffer.
Att han är den som förväntas vara den starka.
Söndag.
Tredje advent. 12 dagar(?) till julafton.
Usch, kommer bli en jobbig dag.
Kanske ska ta tag i julklappsköpen idag. Om jag orkar gå in till stan nu när C har snott bilen igen.
Har klätt granen nu, blev helt ok! Synd bara att jag inte tänkte på att granen är vit, borde ju ha köpte en vit julgransslinga också... Jaja, nästa år så.
Lördag.
Var tänkt att jag skulle köpa massa(, eller i.a.f. några) julklappar, men blev mest till mig själv.
-God jul.
Orkar jag klä granen kanske? Först lite thai-rester.
Dag TJOGOETT.
I brist på energi så tar jag första bästa.. Blev taggad på den här bilden, är nog ca 2 år sedan..
Christoffer gör mig glad, och lite fest är ju alltid kul!:)
Fredag.
Christoffer har legat och hostat två nätter i stäck, så jag har sovit på soffan i hopp om att få liite sömn.
Fail.
Nu är iallafall hostmedicin inhandlat, så förhoppningsvis är jag utvilad tills imorgon då det blir julklappsshopping i kalmar med mamma!
Igår var vi i Västervik. Jag tror jämnt att vi inte har något mer att prata om med kuratorn och vårna BM när vi åker dit, men det finns alltid massor. Dom senate gångerna har jag också trott att jag inte ska gråta, men där har jag också fel. Känner hur tårarna börjar bubbla upp direkt när jag sätter mig i fåtöljen.
Känns bra att ha ett ställe att gråta ut på, nu när dom flesta har slutat fråga mig om saker.
För jag märkte idag nrä jag var på coffee house med Jeanette vilket stort behov jag har att prata om det. En fråga, och jag blarrar på om Stella, och jgraviditet och förlossning och allt möjligt.. Hoppas det inte blev för mycket:)
Skönt att få prata av sig där också!
Ikväll kommer fina Mia och hennes lilla sötboll hit. Thaimat och idol!
Bäst jag städar iordning lite så hon inte ser hur slarviga vi är:)
Dag NITTON och TJUGO.
Day 19- Nicknames you have; why do you have them?
Just nu har jag inget speciellt smeknamn. Blir en det "Prydh" hit och dit, men för det mesta så fungerar Jenny bäst!
När jag var liten kallades jag för "Nenne", och det dyker upp någon gång ibland, oftast av dom som fortfarande ser mig som liten, anatar jag!
Day 20- Someone you see yourself marrying/being with in the future.
Jaa, Christoffer såklart...:)
3 månader.
Var lite jobbigt vid din grav idag. Kom fler tårar än vanligt.
Ljuset i lycktan hade slocknat, men någon/några hade tänt andra ljus hos dig, så glad jag blev!
Jag var helt ensam på kyrkogården, bortsett från ett rådjur som smög omkring.
Stella skulle ha varit 3 månader idag.
Det gjorde så ont i mig idag att stå där och titta på korset. Så ovärdigt!
Jag längtar till våren då hennes gravsten kommer.
Då ska vi köpa en ny fin lyckta, och hennes nallar ska få komma ut igen.
Allt täckt, och hur även om jag gräver fram sakerna, så ser det bara tråkigt ut...
3 månader.
Jag säger som en vän skrev.
"Tiden går snabbt, men själv står jag kvar och stampar på samma ställe".
När jag var på väg bort från kyrkogården kände jag paniken komma.
Jag vände om igen, men istället för att gå tillbaka till Stella så pulsade jag ut till mormors grav. Kändes skönt att få "prata" med henne.
Jag bad henne, som så många gånger innan, att ta hand om Stella tills jag kommer.
3 månader.
13 veckor.
91 dagar.
Love you to the moon and back.
Dag ARTON.
Day 18- Plans/dreams/goals you have.
En sak jag har som jag strävar efter, är att komma på något jag verkligen vill syssla med. Ett jobb som jag känner mig motiverade att gå till!
Jag är så avundsjuk på dom som alltid har vetat precis vad dom vill syssla med, och följer sina drömmar. Jag har inte haft något drömyrke sen jag var liten, och det var ju det vanliga, "vetrinär eller brandman".
Jag trivs väll som undersköterska, men jag har helt tappat motivationen. Jag skulle kanske hitta den igen om jag hoppade på något annat ett tag, men det är svårt att hitta! Jag vill inte ta på mig massa studielån för någon jan "kanske" vill syssla med. Jag vill vara säker!
Så under tiden jag letar efter motivationen skulle jag gärna jobba med något som resulterar i liite mer pengar. Trött på dom här lönerna!
Så det kan man väll kalla en plan. Och en dröm. Och ett mål.
Hitta nytt jobb.
Mina mål är inte så höga just nu, jag får fortfarande kämpa mig igenom vissa dagar, så där ligger ribban, ta mig igenom varje dag. Gå upp ur sängen, fixa till mig och göra någon nytta. Eller inte.
Bara jag inte ger upp hoppet.
Sally och Jackson=)
Onsdag.
Bombnedslag! Så städning första och främst.
Ska ta ett pass på min crosstrainer innan duschen, sen en runda till stan och kyrkogården. Utan bil.
Eventuellt matchar jag in det så Christoffer kan hämta upp mig efter jobbet så jag slipper gå upp för norrtornsbacken. Kan ju inte få hur mycket motion som helst...
Nu ska jag bara hitta dammtrasan och motivationen!
Dag SJUTTON.
Åh, jag skulle vilja byta liv med Maria Montazami! Så underbart härlig människa som säger massa knasiga saker och som alltid verkar bekymmerslös. Hon verkar inte göra sig till, utan är så populär för att bara vara sig själv!
Vore spännande att gå igenom en dag i hennes skor(och läppglans)!
Måndag.
Har en relativt skön jobbvecka, två dagar, två kvällar. Helt okey!
På torsdag är det dags för Västervik och träffa kuratorn och BM igen. Var en månad sedan, så det ska bli skönt!
Det är lustigt, så fort man visar att man är påläst, att man kan folks skyldigheter och att man vet precis sina rättigheter så lägger sig folk vid ens fötter. När dom inser att man är steget före, då går allt hur smidigt som helst.
Synd att dom var tvungna att trycka ner oss först, dumförklara och få oss att må skitdåligt innan.
Dag SEXTON.
Från den bästa tiden i mitt liv.
(Ok, dom första tre månaderna när jag kräktes konstant tvivlade jag lite, men jag lovar, jag är överbevisad!)
For your eyes only.
Den här dagen har pendlat upp och ner. När jag vaknade så trodde jag att det var gårdagen som satt sina spår. La mig i ett bad, men jag kunde inte få bort känslan av obehag. Och känslan har följt mig hela dagen.
Jag vet inte om det är dåligt samvete över att jag var ute och hade kul igår. Jag har ingen koll på mina känslor längre, det är alltid en stor blandning av dåligt samvete, sorg, ilska och saknad.
En känsla av tomhet har trängt sig på, och jag blir rädd då jag inte har kännt av dig på ett par dagar...
Är du inte med mig längre?
Det är jobbigt för din pappa också. Jag gråter mycket framför folk, och många märker att jag har det jobbigt. Din pappa är starkare utåt, och han lurar fler än jag.
Men jag vet bättre.
Senast idag grät han vid din grav sötnos. Han saknar dig så mycket!
Jag tror att du också ser honom gråta. Kanske oftare än jag?
Jag hoppas du är med honom då, för min tröst känns för klen.
Folk verkar tro på uttrycket "tiden läker alla sår", och folk verkar förvänta sig att vi har gått vidare.
Men älskling, vi tänker på dig varje dag. Vi sörjer dig varje dag.
Och det är inget som "går över".
Lilla gumman, allt jag önskar just nu är att du är på ett bra ställe med folk som tar hand om dig lika bra som vi hade velat göra.
Mamma och Pappa älskar dig<3
Dag FEMTON.
Lätt och jag tänker inte hitta på något annat,
Jag äger ingen iPod, ingen mp3 eller ens en freestyle.
Skulle kunna skriva dom mest troliga.
Men nej.
Söndag.
Är hos mamma och pappa och har fått lite god mat.
Är galet segt efter igår, men kul var det! Och idag är jag glad, för saker med Försäkringskassan går framåt.
Inte för deras del, men vi har mycket på gång, och jag är så glad att jag har fått så mycket hjälp!
Mamma var såklart framme med kameran, och eftersom vi blir så snygga på bild så tänke jag bjuda på några bilder:
(:
Lördag.
Precis innan jag skulle somna inatt så kom jag på att jag nog glömt stänga av lyset på bilen. Frågade en halvsovandes Christoffer och sa att jag skulle gå ut och kollat.
-Neej strunta i det...
Okidoki, jag var inte svår, och låg kvar i den varma sängen istället.
Lite dumt kanske då bilen var död imorse.. Hm, jaja. Det är ju det possitiva, att man inte bryr sig över sådanna här småproblem när man har upp över öronen med andra större problem!:)
Varit på stan och fikat, och jag var på systemet och handlade till mig själv för första gången sedan juldagen. Får fortfarande visa legitimation, men jag hade ju inte väntat mig något annat.
Gjorde en scaning en gång där dom tog reda på min metaboliska ålder, tror det var två år sedan. Folk brukar ju oroa sig över att deras kroppar ska vara äldre än vad dom egentligen är.. Min kropp var som en 12-årings.
Christoffers var som en 35-årings..
Hähä...;)
Ska på 30-års fest ikväll. Ska bli riktigt kul då jag inte varit ute på evigheter! Dock så ska jag ta det lugnt, vet inte riktigt hur jag reagerar med dricka i kroppen. Och jag hoppas folk inte drar upp saker utan bara har kul!
Nu ska jag ta en dusch och fixa till mig lite. Älskar att ta lååång tid på mig att göra mig iordning=)
Såhär snygga var vi sist jag var ute, Juldagen 2009:
Läckerbitar.
Dag FJORTON.
Har ingen på hela familjen samlad, men här kommer dom iallafall!
Systeryster, mamma och jag.
Pappa och jag med Stella i magen=)
(Vad pappa har i sin är oklart.)
Milla(systerdotter), mamma, Christoffer och Jackson!
Cissi syns i spegeln;)
En stolt Jackson har fått pris!
Sally och Husse myser.
Och såklart, fina Stella<3
INTE dag tretton.
Me: Men städa iordning då, så tror alla att det är rent och fint?
Jag: Oooorkar inte...
Me: Men skit i det då. Ta "dag fjorton" idag och spara "dag tretton" tills du har städat.
Jag: Kan man göra så?
Me: Självklart, det är ju din blogg, du gör hur du vill!
Jag: Säkert? Då kör vi på det!
Me: Japp!
Jag: Gött!
I keep loosing my fait.
Många tårar idag, tack för det försäkringskassan. Pratat med min handläggare, och jag förstår inte hur man kan vara så känslokall. Hon tyckte inte alls att jag hade någon anledning till att vara hemma mer än fyra veckor, och det som läkaren hade skrivit hade inte alls någon påverkan trots att hon klart och tydligt skrivit att jag inte kunde jobba.
Jag bad henne ringa upp min läkare, men det vägrade hon. Är dom inte till för att hjälpa!?
Grät och skällde. Men vad hjälper det?
Tog numret till hennes chef, och nu ska vi se till att ordna ett möte med min handläggare, hennes chef, min läkare och kurator. Eventuellt våran barnmorska också, vore skönt då hon är den som var med under hela förloppet.
Jag ska ge Christoffers pappa fullmakt så han kan föra min talan, gissar på att det bara kommer att komma tårar och svordommar från mig...
Jag är alldeles för ledsen för att bry mig om dag tretton idag, får bli dubbelt upp imorgon istället.
I keep loosing my faith
(don’t loose it!)
I keep trying again
(don’t let you fall!)
I keep taking the blame
(don’t take it!)
I can’t give it away
(Its not your fault!)
Rubrik.
Jag blir VANSINNIG!!!
Fredag.
Gick och kokade hela dagen igår, men självklart så ringde hon inte. Sitter och försöker elda upp mig nu igen så jag inte är för snäll. Men det är nog ingen risk.
Läser igenom brevet om och om igen.
Meningar som förekommer från min läkare är t.ex, "stort behov av att sörja och bearbeta förlusten",
"djupt sorgsen, ledsen och gråter i förtvivlan över sin förlust, nedstämd, ledsen, sörjer sitt barn",
"fortfarande har ångestladdade tankar som återkommer och framkallas av omgivningen"
Hur kan hon på FK nekan mig två månader? Hur kan man vara uppe på benen efter fyra veckor?? Hoppas hon har ett väldigt bra svar till det.
Det som är så tråkigt är att det verkar bero helt på vilkan handläggare man får. Vissa har sympati, vissa har det inte. Vissa har inte ens empati, och det är väl det minsta man kan kräva från någon?
Ja det gick ju bra det här, nu kokar jag igen...
Torsdag.
Jag som är så extremt laddad för det här samtalet, och nu vet jag inte när hon ringer upp!
Det vore ju jobbigt om hon ringer när jag är på jobbet i eftermiddag, så då hoppas jag hon väntar tills imorgon när jag är ledig. Då ska eventuellt till Västervik, och det vore ju tråkigt om jag får ett utbrott i någon affär, men blir det så, så blir det så. Jag har hållt igen så mycket och haft tålamod med allt som har med FK att göra, men inte nu längre.
Dag TOLV.
Jag började skriva på Lunarstorm och var nog ganska sen med att skaffa en blogg. Men så blev Lunarstorm töntigt, och då fick det bli såhär!
Jag har alltid haft lättare att skriva av mig, än att öppna mig för folk personligen. Jag har alltid skrivit precis vad jag tycker och känner, även om jag ibland utelämnar vissa detaljer. Det var lättare att skriva förut, när jag bara hade 15-25 besökare per dag. Siffran har ju ökat rejält av någon anledning(...), och jag får lite prestationsångerst!
Men det är inte meningen att jag ska "hitta på" saker att skriva, jag skriver när jag känner för det.
Och detta är ingen blogg om Stella, detta är en blogg om mig. Däremot så är hon en stor del av mig, så det är inte så konstigt att större delen av bloggen handlar om henne=)
Håhåjaja.
Slutgiltiga beskedet kommer 15'e, så nu ska jag ligga på allt vad jag kan, och jag ska ringa upp personen imorgon som har hand om mitt ärende. Har hon egna barn? Har hon känslor? Har hon ett samvete?
Många frågor jag antagligen inte kommer få svar på.
Kommer säkert börja lipa då med, men det kanske bara är possitivt i mitt fall, kanske kan hon förstå...
Om jag nu får tag i henne överhuvudtaget.
Ska ringa min kurator och be henne ligga på, och eventuellt ber jag mamma ringa upp som "vittne".
Som om man inte har nog att tänka på.
Ååh.
Men nu lämnar jag försäkringkassan. Vet att det är många fler än jag som har probelm med dom(, finns det någon som inte har haft problem med dom??).
Lägger istället upp mitt bästa köp igår(som jag inte ens köpte på GeKå's), en fin canvastavla som sitter i Stellas rum. Ett budskap som inte bara är menat till mig och C, utan även till Stella, var hon än är=)
Dag TIO
Day 11- Another picture of you and your friends.
Fem år gammal bild, men kände att det absolut måste bli den!
Cissi, Mathilda, Vickan, jag och Sara.
Hähä.
FY FAN FÖR ER.
"Försäkringskassan bedömmer att uppgifterna i läkarintyget för tiden 5-29 oktober 2010 inte beskriver en krisreaktion med sjukdomskaraktär och inte heller några betydande funktionsnedsättningar.
Utifrån de här uppgifterna överväger Försäkringskassan att inte betala någon sjukpenning till dig från och med 11 oktober till och med 29 oktober 2010."
Inte en krisreaktion!!??? Inga betydande funktionsnedsättningar!?
Fy fan vilka äckliga människor ni är på FK, hur kan ni trycka ner folk längre ner än dom redan är!?
Får jag inte någon sjukersättning så dröjer det inte länge innan jag gör en anmälan och går ut i media så alla får bekräftat det dom redan vet.
Ni är vidriga!!!
=(
Jag var inte ens hemma två månader...
Idag är det tolv veckor sedan du lämnade oss sötnos. Jag tänker på dig ständigt.
Jag önskar jag kunde vara starkare för din skull, men ibland är det svårt...
Men jag lovar att inte ge mig på det här, du är värd mer än så.
Du är värd allt.
Saknar dig så
=(
Borta!
Kommer få en coolt ärr att visa upp, hur ofta jag nu springer runt i bikini...
Kom nyss att tänka på en sak jag inte ens reflekterat över innan.. Tänkt om provet på födelsemärket visar någonting? Tänk om det faktiskt var hudcancer?
Jag har inte tänkt tanken på det innan, men jag vet ju att det är möjligt, även om chansen är liten.
Jag vet ju att hur liten chans det än är, så kan det ändå vara just mig det händer.
(Lustigt att man måste slås ner ordentligt innan man slutar ta livet för givet.)
Jaja, den är ju borta nu, så oavsett så skulle det nog vara lugnt.
Ska slå bort dom tankarna.
Igår var första dagaen som jag inte varit hos Stella, trots att jag var hemma i stan på kvällen. Det gnager lite i mig, dåligt samvete...
Förlåt sötnos, men du ska veta att du var med mig i tankarna hela dagen. Såg så mycket fint jag hade velat köpa till dig, och i bilen hem så satt du i din bilstol brevid mig hela vägen<3
Tänkte åka till kyrkogården efter jag hade varit på vårdcentralen, men det var inte plogat(som vanligt), så hade ingenstans att parkera. Får bli innnan jobbet ikväll!
På vägen hem stannade jag och frågade en äldre man om han behövde hjälp, då hans bil hade lagt av. Han hade redan ringt efetr hjälp, men han var vädligt tacksam, jag var tydligen den enda som hade stannat och frågat. Typiskt Oskarshamn. Det märkte vi ju i tisdags när det var vi som satt fast, folk bara glor.
Jaja.
Nej, om jag ska ta och packa upp det sista ur påsarna!
