Söndag.
Hade väldigt trevligt igår, blev mat på Cecil och sedan film och godis hemma hos Alex och Angelica. En bra kväll!
Idag har vi bara tagit det lugn. Varit lite nedstämd idag. Mycket för att jag jobbar 11.30-21 nästa lördag på alla helgons dag. Vi brukar alltid gå till kyrkogården tillsammans med familjen och tända ljus på eftermiddagen, men nu i år när det känns som viktigast för mig så jobbar jag=( Visst, hinner gå och tända ljus både innan och efter, men det bli inte det samma...
Är inte bara därför jag känner mig nedstämd, men kan inte komma på något annat än det självklara...
Jag har tagit mig en skönt bad för att kunna slappna av lite, och C står och lagar mat. Jag kan inte vara något roligt sällskap idag, men jag tror han förstår. Vi har hyrt en film, så det blir bara mys i soffan ikväll.
Och imorgon bitti är det bara jag som måste upp tidigt. Ååååhh...
Like a bird without a song.
När C kom hem från hockey hade jag lugnat ner mig lite, även om tårarna rann.
I went to the doctor n'guess what he told me
Guess what he told me
He said girl u better try to have fun,
No matter what you'll do
But he's a fool
Cause nothing compares
Nothing compares to you
Efter jobbet igår åkte jag ut till kyrkogården. Hade längtat hela dagen, älskar att sitta där och "pyssla". Kom många tårar redan där, men med "publiken" vid dom andra gravarna så kunde jag inte bara vara. Idag gick det lättare, och jag och C åkte dit och pysslade lite nu istället=)
Hatar löven för att dom föröker täcka över allt, och jag hatar vinden för att den blåser ut ljusen. Vi vill se till att det alltid är ett ljus tänt, och jag vågar inte fundera över hur mycket pengar som gått åt bara på ljus... Det spelar ingen roll ändå, klart du ha ljus hos dig gumman<3
Om nån timme så ska jag åka till Fliseryd och kolla på när C spelar. Ville inte följa med nu innan och se när A-laget spelar, det vågar jag inte efter förra gångens fiasko när jag bara satt och grät. Men det var då.
Ikväll ska vi träffa Angelica och Alex. Var för länge sen, ska bli kul! Får se vad dom har planerat för kvällen=)
Skönt att hitta på något, och att det är halloween kunde jag inte bry mig mindre om. Skönt med en extra sovtimme imorgon iallafall. Hoppas C inte måste upp och stöka lika tidigt som alltid!
Nu är det bäst jag fixar till mig lite innan min skjuts kommer!
It's been so lonely without you here
Like a bird without a song
Down...
Som grädde på moset så fick jag brevet från försäkringskassan om att dom inte vill betala ut min sjukpenning...
Topparna blir fler och fler, jag har många stunder då jag är uppriktigt glad, och jag skrattar mycket. Men dalarna är fortfarande lika djupa och gör fortfarande så ont.
Fick nyss en gråtattack och stod och hyperventilerade och grät hysteriskt.. Är bara andra gången jag tappar kontrollen så sen vi kom hem från Västervik, och jag blir nästan rädd för mig själv, har aldrig varit med om dom här känslorna innan. Tårarna forsar fortfarande, och jag hoppas Christoffer kommer hem snart, för jag vet inte vart jag ska göra av mig själv!=(
FY FAN.
"Jag bedömmer att patientens arbetsförmåga är nedsatt längre tid än den som försäkringsmedicinska beslutsstödet anger"
Jag blir så trött och så LEDSEN. Hur fan kan försäkringskassan sköta sådana här fall så dåligt!?
Jag har arbetsprövat, och jag ska försöka komma igång på måndag, frivilligt. Trots att jag mår skitdåligt.
Ändå så tycker dom att jag har varit ledsen för länge. Jag skulle tydligen ha snabbat på med mitt sorgarbete, för enligt Försäkringskassan så borde jag ha kommit över Stellas död redan efter en månad.
FY FAN VAD DÅLIGT SKÖTT, FÖRSÄKRINGSKASSAN
=(
Torsdag.
Har arbetsprövat i två dagar, och det har gått bra. Boende är inte mitt första val, men däremot så tror jag inte jag skulle må bättre av att jobba i hemtjänsten igen. Jag är trött på vården, känner inte att jag har något att hämta där längre. Behöver göra något annat ett tag!
Var hemma hos Jasmine och sötnosen Smilla! Trevligt trevligt=) Även om tankarna vandrar ibland så går det bättre än jag trott att det skulle göra. Smilla är bara ett par dagar äldre än Stella, och det är oundvikligt att tänka på att Stella skulle varit lika stor idag. Men jag jämför inte mer än så. Dels för att jag vet att det gör för ont, dels för att dom inte alls är lika. Båda är hur söta som helst, men på olika sätt=)
Imorgon är sista dagen på min sjukskrivning, och på måndag ska jag komma igång på riktigt. Det känns som det kommer gå bra, men jag kommer hålla ögonen öppna på andra yrken. Hoppas jag kan hitta arbetsglädjen någon annanstans!
Livet är ironiskt.
Tror inte jag behöver skriva att vi sa ifrån...
Velamentös insertion.
Jag har sökt så mycket efter information om det som hände oss, men inte hittat någonting. Igår fick jag veta vad det har för namn. Velamentös insertion. Så, nu borde det ju gå att hitta lite information. Eller?
Jag har sökt i en halvtimme nu, men hittar ingenting. Lite tyska texter, men det är allt=(
Det gick som sagt bra i Västervik igår, och jag fick svar på mina frågor. Vi fick träffa båda barnläkarna, gynläkaren och barnmorskan. Och så var kuratorn med.
Mina frågor handlade mest om undersökningen man kan göra för att upptäcka det här. Både possitiva och negativa svar från min sida. Possitivt är att det inte finns någon risk alls med undersökningen. Den görs som ett ultraljud, fast vaginalt. Bra att veta, men då ger den automatiskt svar på min andra fråga.
Varför görs den inte på alla!?
Hade det funnits en liten risk så hade jag förstått varför. Men så var det ju inte. Enligt gynläkaren så är det omöjligt att göra den på alla då den är så komplicerad. Det finns helt enklelt inte resurser. Vilket egentligen innebär att det handlar om pengar. Det händer ju så otroligt sällan. Och vem fan bestämmer att vi, och dom det drabbar inte är värda det? Kan man verkligen sätta pris på någons barn!?
Det gör mig så ledsen, och en mening kommer ständigt upp i huvudet. En tjej skrev i ett mail till mig om förklaringen till varför dom hade förlorat sin lilla flicka. Dom fick ingen riktig förklaring, men hon tyckte det kändes som att det dom menade var, "Lite svinn får man räkna med". Och det stämmer ju, men vi får det förklarat i andra ord.
Lite svinn får man räkna med.
7 veckor.
Idag är det grått, kallt och tråkigt, så vi hade nog bara varit inne och myst du och jag. Din pappa är och flugfiskar, så det hade bara varit du och jag fram till imorgon kväll. Så mysigt vi skulle haft det!
Jag undrar hur mycket du hade utvecklats nu? Om du hade växt mycket? Om dina kinder hade varit lika runda och gosiga?
Sju veckor, och jag saknar dig så det värker i hjärtat, sötnos!
Kvällstankar.
Konstig hur trött man blir i både kropp och huvud av att gråta...
<3
Andra besöket i Västervik
Har också hunnit med att träffa mina nya chefer jag kommer få när jag börjar jobba. Lät bara ett par tårar komma ut när vi pratade om min situation, då den ena av cheferna inte visste något.
Har hälsat på några av dom boende, och på en i personalen. Kändes bra så långt, men jag är nervös inför imorgon då jag ska dit och arbetspröva. Hatar att visa mig svag inför folk jag inte känner!
Tisdag.
Nu åker vi snart iväg mot Västervik. Jag känner mig ovanligt lugn, och jag har t.o.m. tagit på mascara den här gången! Ok, jag vet att risken är stor att jag kommer se ut tvättbjörn efter en stund, men det för jag ta. Blir ju inte första gången om jag säger så.
Nu åker vi får att få ytterliggare klarhet.
Wish us luck!
Nerver.
Nerverna inför morgondagen är på plats. Jag vet inte varför jag är nervös, för vi har ju redan fått veta det jag har gått och varit nervös över. Är nog mer rädslan över känslorna jag vet kommer att komma över mig när vi är tillbaka där allt började(slutade?).
Men, det kan ju knappast göra mer ont...
Mitt hjärta värker varje gång jag tänker på att jag aldrig kommer få pussa på dig igen sötnos=(
Lite sällskap!
Tusan.
Ikväll är sista avsnittet av "Lite sällskap". Alla ensamna mammor och bönder kan slänga sig i väggen, "Lite sällskap" slår dom alla dagar i veckan, och jag hatar att det är sista avsnittet ikväll!
TACK för många skratt alla knäppgökar i Grums:)
Långpromenad.
Var iaf skönt att komma ut lite idag. Har varit ute och gått en rejäl runda och varit ute i över 3 timmar. Fått lite ärenden uträttade, och jag har även fått en tid till vårdcentralen på torsdag för att kolla upp födelsemärket. Jag hade ju hoppats dom kunde skära bort det med en gång, men tydligen var man tvungen att komma upp en gång innan för undersökning. Jag berättade att den hade börjat växa under graviditeten, och det sved lite i hjärtat när hon sa, "Jaha, då ammar du nu då?".
Nej, om jag ska ta tag i min gaderob nu då. Tvättid om en timme. Har Christoffer tur så har jag hunnit klart med alla tvätt tills han kommer hem från jobbet=)
Måndag.
Christoffer jobbar länge idag, så jag får roa mig själv bäst det går! Rensa gaderoben kanske? Har jag ju tänkt göra i flera månader nu, kanske är på tiden nu då... Men det får bli efter jag varit hon Stella.
Har även fått tummen ur och ringt vc om ett födelsemärke jag vill få bort, så jag får se vad dom säger när dom ringer upp i eftermiddag.
I fredags var vi och godkände skissen på gravstenen. Vi målade upp en egen lite skiss som dom bara skulle "putsa till", och efter att ha skickat tillbaka den en gång så är vi nu nöjda. Även om det är svårt föreställa sig precis hur den kommer se ut när den är klar, så tror jag den blir fin=)
Igår var en jobbig dag, och jag kämpade emot tårarna i princip hela dagen. Än så länge känns det lättare idag, kanske för att jag har sovit bra. Dock så är jag spänd inför imorgon då vi ska upp till Västervik igen. Jag har tre frågor som jag vill ha svar på. Två "lätta" och en som kan bli jobbig. Men jag hoppas jag får svar på alla tre. Förutom dom, så ska vi få höra barnläkarens upplevelse, vad som hände efetr dom sprang iväg med Stella. Vi har redan fått höra endel av det, så jag är ganska lugn över just det, jag vet att dom gjorde allt
Ja vi får se imorgon. Oavsett så tror jag det kommer bli jobbigt...
Nej, göra lite nytta kanske.
...
Igår var jag som sagt med på hockey. Var lite irriterad i första perioden då C lurat upp mig mitt i klacken. Dom resterande perioderna stod vi på bättre platser och då hade jag roligare! Iko hade en jävla tur som fick in dom två första målen, trots att dom spelade kasst i första och större delen av andra. Men det hade nog blivit vinst ändå med spelet i tredje.
Och nu när jag ändå är igång och utlåter mig som den hockeyexpert jag är, så tycker jag att trumman i klacken bara förstör. Klacken låter bra mycket bättre när trumman väl är tyst en stund. Tyvärr varar den stunden bara 30 sekunder innan trummandet dränker alla röster. Släng trumman åt hel---e, eller åtminstånde i huvudet på vuxna karlar som står stupfulla i klacken och beter sig som svin. Styrelsemedlem var det va?
Nej, nu har det blivit alldeles för mycket hockey. tror inte jag kommer gå på fler matcher, men kul att det går bra!
Snart kommer pappa och hämtar mig, blir mat hemma hos mamma(-bortskämd var det). Ska be att dom skjutsar mig till kyrkogården sen, tänkte ta en promenad därifrån. Kanske tar ett pass på min crosstrainer ikväll också? Jag har knappt varit ute på en promenad sen Stellas födsel, ändå har 12 kg trillat av mig oförskämt lätt. Är sista kilot jag bråkar med. Sen är jag ju inte ett dugg tränad, magen ser inte alls ut som förut. Men allt kommer inte gratis, jag har väll inget val än att ta tag i träningen. Svårt för en latmask som mig!
Nej, mat var det.
Söndag.
Tankarna har farit runt, jag vet inte riktigt på vad. När jag väl somnat så har jag drömt massor.
Om allt utom dig=(
Låg och kände Christoffers hjärtslag och tänkte att på något sätt faktiskt är Stellas jag kände. Kändes tryggt.
Nu har jag tagit mig en varm dusch och gjort mig en stooor kopp med varm choklad. Är så kallt! Hatar hösten. Hatar i.o.f.s. vintern, våren och sommaren med för tillfället.
Ska lägga mig på soffan och försöka sova en stund till. Hoppas det har gått ett halvår när jag vaknar.
Old times.
Ikväll ska jag på hockey. IGEN! Tredje matchen i år, nytt rekord! Men nej, vänj er inte vid det, enda anledningen till att jag går idag är för att det är gratis;)
Hunnit med fika på stan med nästan hela Christoffers familj + pojkvän, en sväng till Stella, fika här hemma när mamma och hennes syrra kom förbi, och snart blir det en sväng till kyrkogården igen innan hockey. Skönt att ha dagen planerad! Just nu sitter jag och lyssnar på en gammal skiva jag brände för flera år sedan. Älskar att lyssna igenom mina gammla skivor, och även om det är 18-åriga jag som brände dom, så vet jag exakt varför jag tog med alla låtar. Det finns mixade skivor som jag lyssnade på när jag åkte nånstans i min cd-spelare, det finns depp-skivor som jag lyssnade på när jag var nere. Städskivan var massa roliga låtar på, och sen såklart alla party-skivor med allt från Carola och Magnaus Uggla till Snook som jag och Sara satt och brände ner till alla tjej-fester. Är en sån jag lyssnar på nu, och jag är så danssugen för första gången på länge!
Undrar när vi ska kunna dra ihop alla i gamla tjejgänget igen? Svår när alla har dragit åt olika håll.
Saknar er!
Lördag.
http://www.youtube.com/watch?v=93CPo0sBVZc
Skumbad.
Tog ett skönt varmt skumbad som fick mig att slappna av ordentligt. Somnade på soffan och sov ett par timmar efter det. Skönt! Christoffer jobbar nån halvtimme till, sen åker vi till svärisarna och äter lite.
Bortskämda blir vi iaf!
Nu får det bli en promenad så att jag pigganar till. En runda till stan så jag kan köpa lite godis till Idol kanske;)
Bild från Koh Phangan i Stockholm.
Ett måste när man är och hälsar på!
Fredag.
Inte någonstans är det OK att ens vardag ser ut så.
Torsdag.
Blev en fika på stan, sen tog jag en sväng till B&B. Länge sen jag var där, men hittade en hel del fint!
Nu ska jag fixa med mina nyinköpta prylar, är ensam ett par timmar till innan C slutar jobbet. Kanske blir en sväng till kyrkogården igen? Ska nog vänta tills det börjar skymma, är så fint med ljusen då!
En ny dag utan regler.
Imorgon ska vi träffa psykologen för första gången. Jag är fortfarande lite skeptiskt, men försöker skaka av mig det. Jag vill ju ändå ge det en chans. Vi har också fått en ny tid till Västervik, den här gången ska vi få träffa en av barnläkarna som var med. Känns viktigt att få träffa dom och verkligen få klarhet i vad som hände, att få veta minsta lilla steg i processen med Stella. Inte för att jag är ute efter att hitta någon att skylla på, utan för att det är allt jag har. Jag kan inte skaffa nya minnen med Stella, därför känns det viktigt att få veta precis allt. Jag har fått upp lite mer rågor i huvudet som jag tror jag ska skriva ner. Även om dom inte kommer förändra något, så måste jag få svar, även om dom kanske bygger upp mer ilska inom mig.
Jag tror att våran BM ska vara med även den här gången. Känns tryggt på något sätt.
Men allt detta blir nästa vecka.
Har lite att styra med idag också, inget märkvärdig, bara vardagssysslor. Ändå känns det som ett jobb numera. Att leva. Allt påminner om henne. Det självklara, som barnvagnar och gravida överallt. Flickor i alla olika åldrar som Stella aldrig kommer vara i. Barnkläder och leksaker i varje butik.
Och det mindre självklara som kanske bara jag kan reflektera till.
Trafiken som jag skulle skydda henne ifrån. Kullerstenarna som hon säkert skulle ramla och skrapa upp knäna på någon gång. Varje sjukhus, och varje kyrka påminner mig om Stella.
En gammal dam som påminner om hur livet inte alls följer reglerna.
Våran dag. Sort of.
Tack för idag sötnos,
jag kommer imorgon igen!
6 veckor.
Idag är Christoffers första arbetsdag. På sitt nya jobb dessutom. Även om han fortfarande bryter ihop och gråter ibland, så tror jag det känns skönt för honom att börja jobba. Han mår bra av att vara bland folk, han behöver det sociala. Han har däremot sagt ifrån sig nätter till en början, dels för min skull, och dels så tror jag det kan bli tufft för honom om han hamnar på ett pass ensam i mörkret med alla tankar.
(Han jobbar för skyddsvakt för er som inte vet)
Idag ska jag träffa en vän jag inte träffat på länge, trots att vi sitter i samma håla och glor! Ska bli kul att ses igen! Har lite att ordna med, så får bli en sväng på stan innan.
Idag skulle du ha blivit 6 veckor lilla hjärtat.
Saknar dig så.
Back to reality.
Har varit underbart att åka iväg. Kul att träffa Cissi(-syster) och se hur dom har det i nya lägenheten, och kul att träffa Cissi(-kompis) och se hur hon har det hos sig! Sofia hann jag inte med att träffa, så jag har fortfarande inte fått se hur hon bor, får bli en annan gång!
Nu är man hemma igen och måste ta tag i allt. Nästa vecka ska jag arbetspröva. I.o.m. att jag fortfarande är sjukskriven då, så kan jag ta pauser när jag behöver, och skulle jag känna att det inte går så är det ok att gå hem.
Men hur gör man när man börjar gråta bara man pratar om att börja jobba? När man gråter av bara tanken?
Jag vet att jag får vara sjukskriven längre om jag känner att det inte går, men det varken vill jag eller har råd med. Det som känns extra surt är att jag är ganska säker på att jag skulle klara av att jobba med något annat. Helst skulle jag vilja ställa mig i någon fabrik där jag slipper bry mig om andra. Där mitt jobb inte kräver att jag tar hand om andra.
För det är en av alla tankar.
Hur ska jag kunna bry mig om mina vårdtagare, när jag inte ens räcker till åt mig själv?
Lördag.
Sen drar vi mot stockholm!
Fredag.
Ikväll blir det grillning hemma hos svärisarna. Sista för i år? Och imorgon ska jag äntligen få håret fixat.
Tack Mia för att du tar dig tid, är väldehövligt:)
Senare imorgon så blir det lite fotboll i kristineberg, och efter det så åker vi mot Stockholm! Spana in syrrans nya lägenhet och träffa lite vänner där uppe. Stannar till tisdag så C kan passa på att gå på hockey i Uppsala på måndag. Mamma har lovat att passa katterna, och att gå till Stella dom dagar vi inte kan. Känns jobbigt att inte kunna gå dit två dagar, man är van vid att gå dit flera gånger per dag...
Ljusen kommer brinna iaf.
Pratat med min nuvarande chef idag. Jag blev darrig på rösten bara av att prata om jobbet. Jag vill börja på en ny plats, där vårdtagarna inte känner till min historia. Samtidigt blir det jobbigt att lära känna nya arbetskamrater igen. Och vet dom vad jag går igenom, eller måste jag berätta själv? Kommer dom vara förstående, eller bara tycka att det är besvärligt?
Vi får se hur det går med allt. Har ju ett tag att förbereda mig på.
Welcome to my life.
To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life
Obduktionen...
Har försökt skriva om vad det var som egentligen hände, vad vi fick veta i tisdags när vi fick träffa läkaren, men det är svårt! Förutom alla känslor det väcker, så är det så svårt att förklara på ett bra sätt. Läkaren ritade upp en bild för oss för att vi verkligen skulle förstå, vilket underlättade. Men jag ska göra ett försök.
Vid början på en graviditet så är det massa blodkärl som går ihop och möts i mitten på moderkakan, och därifrån bildas navelsträngen. Det som kan hända i vissa fall är att blodkärlen går ut ifrån moderkakan, och fäster sig(vad jag förstod) i väggen på fostersäcken istället, och utgår därifrån. Detta i sig är inte så ovanligt som man kan tro, i hela 2 procent avalla gravida händer detta(!!).
Och det är inte farligt, så länge det sätter sig upptill på fostersäcken. Det som är farligt är när navelsträngen fäster sig nertill, där bebisen kommer vilja ta sig ut när den är redo. Vilket hände i vårat fall.
Stella var dödsdömd redan från den stunden då navelsträngen bildades, och under nästan nio månader var vi lyckligt ovetandes om att så fort dagen vi längtade efter kom, så skulle vi förlora henne...
Det låg en mina i vägen...
Det var många olika känslor som kom upp i mig. Lättnad för att alla prover på mig såg bra ut, och lättad över att det fanns ett svar, en förklaring. Nu skulle vi inte behöva gå och spekulera om det. En sak mindre i huvudet.
Ilska över att det finns ett sätt att upptäcka det här, men man gör det inte om det inte handlar om speciella fall(ex:tvillingar, äggdonation). Om det beror på att det är så ovanligt, om det finns en risk med undersökningen, eller om det helt enkelt handlar om pengar vet jag inte, men det gör mig så jävla ledsen att veta att OM dom skulle ha den undersökningen som rutin så hade Stella levt=(
Samtidigt känns det såklart skönt att dom vid en eventuell framtida graviditet kommer kunna upptäcka det, och därmed planera ett kejsarsnitt. Chansen för att det ska hända en gång till är visserligen hur liten som helst.
Men det var det ju med Stella också...
Fix me..
Jag har tagit första steget i något sorts försök att "gå vidare"(-hatar det uttrycket!). Ringde min chef, tänkte boka in ett möte för att diskutera om när jag ska börja jobba igen, och framför allt var jag kommer hamna. Jobbigt att inte veta.
Imorgon fixar vi iordning vid graven. Idag har vi bara gjort ett hopplöst försök att röja undan löven. Även om det är ganska fint med alla gula och röda löv tillsammans med ljusen så blir det för mycket. Nackdelen med att ha graven under ett träd. Men det är det värt!
When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?
Torsdag.
Blev väckt av mobilen när jag sov som bäst. Var våran psykolog vi ska få prata med, och vi bokade in en tid nästa vecka. Har aldrig gått hos någon innan, och vet inte ritkigt vad jag ska vänta mig. Kan erkänna att jag har svårt att tro att hon kan få mig att må bättre, men jag vill ändå ge det ett försök.
Kanske blir jag possitivt överaskad!?
Nu blir det en sväng till stan. Vi målade upp en bild så gott vi kunde på en gravsten(då vi inte hittade någon färdig som vi gillade), och nu var skissen klar. Hoppas en blir bra från början, då vi bad att dom skulle finslipa den, men inte ändra för mycket.
Stenen kommer inte upp fören till våren iaf, men det skulle vara skönt att ha allt det praktiska klart.
Jag tror du skulle gilla stenen sötnos<3
Saknar dig!!
Kalmar och bönder.
Nu är jag hemma hos mamma och kollar på tv medans C är på hockey.
Ska försöka skriva om vad obduktionsrapporten sa imorgon.
Onsdag.
Blommorna vid graven har varit fina länge, men nu börjar dom ge med sig. Jag vet att vi måste slänga dom nån gång, men det tar emot! Visst kan man göra fint runt korset och göra det iordning, men det är den stora(lilla) jordhögen under blommorna som känns olustig.
Imorgon kanske...
Nu blir det kalmar över dagen med Carro. Styra tankarna åt ett annat håll!
Tankar
Sverige mötte San Marino.
San Marino förlorade stort.
Precis som vi.
Kväll..
Vi hade inte en tanke på att något skulle kunna gå fel.
Ändå, som vi fått veta idag, så var allt redan klart. När vattnet skulle gå, så skulle allt gå fel. Som en snara som bara väntade på att det skulle vara dags, och då fälla oss alla tre.
Vi har fått svar på vad som gick snett, och det känns som en lättnad. Det finns en förklaring, och även om det inte får det att göra mindre ont, så slipper vi bära runt på alla frågor. Hjärtat kommer alltid kännas tung, men jag tror att huvudet kommer bli en aning lättare att bära.
Ni får förklaringen imorgon när allt har lagt sig lite.
Tack snälla B och M för det dom fina orden, ljuset, hjärtat och skylten ni ställt vid graven, det värmde!!
The day.
Drömde om dig igen inatt sötnos. Du var ledsen och jag tröstade dig. Det var så skönt att få hålla om dig igen!
Idag är det kanske det sista svåra steget innan man kan försöka gå vidare. Idag åker vi till Västervik och träffar kuratorn, barnmorskan och läkaren. Idag får vi svar på det mesta. Vad hände egentligen? HUR kunde det hända? Var det mig det var något fel på, d.v.s, var det mitt fel?=(
Hade man kunnat upptäcka felet tidigare, och därmed ta ut henne med kejsarsnitt(vilket hade räddat henne!!).
Jag vet att inget av svaren kommer kännas bättre, definitivt inte om det var något med mig! Men vi måste få svaren för att kunna jobba vidare, och dom är nödvändiga för att vi ska våga skaffa ett syskon till Stella.
En sån här sak tror jag inte man orkar med att gå igenom igen...
Ja, det blir ingen mascara idag om jag säger så. Jag förbereder mig på gråtkalas redan när jag får syn på våran (fantastiska!) barnmorska. Blir skönt att träffa henne igen, men jag känner redan nu hur jobbigt det kommer bli.
Det gör så ont.
Det gör ont när jag tittar på bilder av dig.
Det gör ont varje gång jag besöker dig på kyrkogården.
Ändå vill jag tänka på dig
Jag vill titta på bilder av dig
Jag vill besöka dig på kyrkogården.
Du var en del av mig.
En del som alltid kommer saknas
En del som jag måste lära mig leva utan.
Jag kan lära mig leva utan den delen.
Sorgen och saknaden kommer jag däremot inte kunna leva utan.
Jag ska alltid sakna dig jag ska alltid sörja dig.
Men jag ska leva mitt liv för dig.
Jag ska alltid vara din pappa.
Älskade barn.
MIN stjärna.
Stella betyder Stjärna.
Jag är omgiven av dom hela tiden.
Jag är omgiven av dig hela tiden.
Saknar dig så!
Fullt upp.
Det bästa med imorgon är att vi ska få foton på Stella som dom hade tagit och vi inte har fått se än. För även om jag tog många bilder på henne, så vet jag ju att jag aldrig kan få fler. Jag önskar så att jag tagit ännu fler! Särskillt fler bilder med mig och henne...
Men som sagt, jag är glad att vi iaf ska få några bilder till att ta hem.
Nu blir det en sväng ner till tvätten igen!
Måndag.
Tack fö era grattis! Det känns så bra! Det blev inte som C hade planerat, men bra ändå. Han hade tänkt fråga på bb när Stella kom, men så blev det som det blev... Istället frågade han sent på kvällen samma dag som begravningen, och svaret vet ni redan=) Igår bytte vi ringarna!
Idag har vi lite att styra med, allt från att lämna tillbaka en psalmbok till ett besök på storsskogen. Hoppas det håller tankarna på annat håll än på besöket till Västervik imorgon...
Beacause I love you.
Det har varit svåra veckor och det har tagit på oss,
men jag har aldrig varit mer säker på att det är dig jag vill leva med.
Så när du frågade tvekade jag inte en sekund.
10/10 -2010
Våran dag idag.
Amor vincit omnia
<3
Fina ord.
"SORG-Att få sitt hjärta sönderslitet i smådelar, för att sedan försöka hitta dem igen.. vissa bitar finner man aldrig ... dom kommer alltid att saknas.
Jag undrar vart bitarna av mitt hjärta tog tog vägen? Det gör så ont!!!
Jag tänker att det är de älskade vi förlorat, som tagit med sig dem till den heliga plats där de befinner sig, för att de vill ha en bit av oss hos sig, de vill ha en bit av våra hjärtan.
När det gör ont i mitt hjärta tänker jag att det är min bror som kramar mina hjärtebitar så hårt för att han vill visa att han älskar.
Det gör ont i era hjärtan för att Stella ville ha några bitar med sig...krama dem .. för att hon vill visa att hon älskar."
Ett nytt försök.
Jag hoppas alla förstår att jag vet att folk inte gör och säger saker med flit för att såra oss. Och som igår, då tog jag allt fel, och det kändes som att alla hånade oss.
Små flickor överallt, en bebis med hörselskydd, glad låtar, och "grattis till dig som fått barn!".
Jag satt och hyperventilerade i bilen när vi väl tagit oss ut, och det kändes som att hela grejen var planerad.
"Haha, alla andra får barn, och se va glada alla är över det!"
Ja, det är mycket som går runt i huvudet dagligen. Ofta korkade tankar, det är jag medveten om, men känslan är densamma.
Nu lämnar vi det. Seriepremiär för C idag, blir kul! Bäst för honom att han gör mål nu när jag tagit mig dit! Nu är det bäst jag fixar iordning mig innan svärisarna kommer och hämtar upp mig!
Crash.
Jag och C åkte som sagt till Fliseryd för att se på bandy. Kändes skönt att åka iväg, och även om jag inte är särskillt intresserad av bandy så tyckte jag det skulle bli kul!
Väl på plats så märkte jag att gymnastiksalen var full av folk, inget jag var riktigt beredd på. Vi satte oss, och redan då kände jag paniken komma. Fan!
Det började krypa i kroppen, och jag kände mig lika liten som jag gjorde i början ute bland folk... Paniken fick mig att börja gråta. Jag är ganska sträng mot mig själv, och brukar hålla tillbaka tårararna så gott det går, men nu gick det inte alls. Tårarna rann redan innan matchen startat, och jag kunde inte sluta hur gärna jag än ville där jag satt mitt ibland allt folk.
Plötsligt kommer det ut massa småtjejer med pom-poms och kör lite cheerleading, vilket fick mitt hjärta att värka ännu mer.. Allt jag kunde tänka var att Stella aldrig får växa upp och prova på sånt! Tårarna rann mer och mer, och det kom två småtjejer och satte sig en bit framför oss.
SMÄRTA!
Uppvisningen var slut, och dom presenterade lagen. Matchen började, och då kommer det en gravid tjej och sätter sig precis framför mig. AV ALLA PLATSER.
Hon pratar glatt på om sin mage, och bebisen som skulle komma i januari.
Panik, smärta, tårar. Det känndes som att alla tittade, och jag blev mindre och mindre.
Som om det inte räckte så spelade dom "Klappa händerna när du är riktigt glad" flera gånger, och alla i publiken klappade med, som i vad som för mig kändes som ett jävla hån mot oss.
Redan i första pausen så insåg C att det inte gick, jag var helt förstörd. Vi åkte tillbaka till stan, och jag storgrät hela vägen. Vi åkte till kyrkogården och satt länge och grät hos Stella. Inga stilla tårar som rinner sakta ner för kinderna, utan storböl, snoret rann och tårarna sprutade i förtvivlan. Jag har inte gråtit så mycket sen det hände...
DET GÖR SÅ ONT!!
Fick veta nu i efterhand att dom hade ropat ut ett grattis i högtalaren till en spelare som blivit pappa under presentationen av laget. Det hörde jag aldrig, men det kändes som att även det var tillängnat oss, ännu ett jävla hån.
Klappa händerna när du är riktigt glad, *Klapp Klapp*
Lördag.
Var lika kul att träffa Mia och underbaraste Theo som vanligt! Skönt att bara kunna vara, det blir så naturligt.
Mia har funnits för mig sen dag dag ett. Tack för det vännen!
Och Theo kan man ju inte se sig mätt på, urgullig!
Idag blir det Fliseryd och bandy. Har redan hunnit med en sväng på stan, fika och en sväng till Stella.
Såklart. Jag längtar redan tills nästa besök<3
Får se vad som händer i övrigt. Det känns som att det kan bli en bra dag. Jag håller tummarna!
Fredag.
Var och hälsade på Jasmine och hennes sötnos Smilla idag. Har inte orkat(vågat) innan, då jag varit rädd för känslorna som kunde komma upp, det skiljer ju bara 3 dagar mellan Smilla och Stella. Men det gick bra, och det var kul att äntligen få träffa dom båda=)
Efter det gick vi till Stella på kyrkogården och lämnade en ros och en Nalle på hennes 1-månads dag. Det var första gången jag grät vid hennes grav. Innan har jag bara kännt ett lugn när jag är hos henne. Nu kom däremot verkligheten ikapp, och vi stod och grät länge, både jag och Christoffer. Blivit mycket av det idag...
Ikväll kommer Mia förbi och håller mig sällskap när våra grabbar är på hockey.
Idol, godis och bra sällskap. Trevligt, trevligt=)
En månad har gått.
En månad av en ständig tyngd i bröstet, oändliga tårar, och tusentals "varför?". Att en sån liten människa kan lämna ett sånt stort tomrum... Sötnos, jag glömmer dig aldrig, och jag kommer aldrig sluta sörja att vi förlorade dig.
Jag ska alltid älska dig.
Soon.
På tisdag ska vi tillbaka till Västervik för första gången sen det hände. När våra liv vändes upp och ner.
Alla minnen kommer att komma tillbaka, såren kommer rivas upp på nytt. Men jag måste få svar, annars kan jag aldrig gå vidare. Hur ont det än kommer att göra att be dom återberätta allt från deras synvinkel så måste det göras.
Christoffer och jag gråter sällan tillsammans numera. Gråter jag så är han stark och tröstar mig, och tvärtom.
Jag vill gärna tro att det har en mening.
En sak jag tror(och hoppas!) aldrig kommer komma från min mun är; "det händer aldrig mig".
"Vad är oddset för det?". "Det är så liten chans".
Så många gånger jag har sett mig sitta i ett stort , stort rum med tusentals andra gravida kvinnor. Plötsligt sträcks en stor arm ut uppifrån och pekar på mig. "Du", säger han.
Av alla tusentals så hände det mig. Oss.
Hur liten chansen än var.
R.I.P
Christoffer märkte nyss att våran adoptiv-guldfisk, Lilla Gynnaren har somnat in!=(
Blev en obligatorisk begravning vid toalettstolen som Christoffer brukar hålla i när någon fisk lämnar oss, då han brukar vissla en vacker melodi(*host*), och göra korstecknet.
Sov gott Lilla Gynnaren!
(Christoffer tände ett ljus vid begravningsplatsen)
Knalleland och hockey.
Blev en heldag på knalleland, men hittade dock inte så mycket som jag tänkt mig. Men några kassar blev det iaf!
Och så var vi såklart och tittade på när iko spöade Borås på bortaplan. Tur dom vann när jag väl gick på min obligatoriska årliga hockeymatch! Nu har jag den gjord för i år;)
Nu blir det en sväng till Stella, min fina, och sen är det dags att ta tag i dagens måsten.
Ännu en tisdag.
Imoron åker jag och Christoffer till Borås. Ska bli skönt att komma bort, och som någon skrev, vara anonym. Slippa möta folk med menande blickar. Menande leenden. Inte behöva oroa sig för att kassörskan ska säga "grattis, vad blev det!?".
Blir skönt att gå runt i affärer och kika. Och behövligt, jag skulle behöva byta ut hela min gaderob! Och jag har nästan hela dagen att gå och plåga Christoffer i olika affärer, är först på kvällen som jag får plågas med lite hockey... Men det kan bli ganska kul det med!
***
Igår ställde vi oss och höll om varandra framför din byrå, som skulle ha varit ditt skötbord. Tände ljuset i din ängel, och det dröjde inte många sekunder innan tårarna flödade.
Jag saknar dig så att det gör ont i hela kroppen...
Inatt skulle du ha blivit 4 veckor gammal. Lilla gumman...
Words.
jag var tvungen att gå.
När dom klippte banden,
orkade inte mitt hjärta att slå.
Älskade pappa,
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra,
när jag flyger bort.
Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst,
men lyssna till era hjärtan
och ni kommer höra min röst.
men jag finns ändå
Jag hör era böner
och älskar er så!
En fin dikt som jag hittade här: http://elma.barraza.se
Home.
Nu är vi på plats i norrtorn igen, och katterna verkar acceptera att vara tillbaka, trots att dom blivit så bortskämda hemma hos mamma och pappa i det stora huset. Så jag håller tummarna på att vi slipper protester i form av pink i sängen som vi varit med om förut...
Blir nog tomt för mamma och pappa som har haft fullt hus i nästan en månad!
Efter en orolig natt så har det i.a.f. varit en lugn dag. När jag har sånna här dagar så är det lättare att tro på att det kommer att kännas bättre. Någon gång måste jag acceptera att det är som det är, men just nu går det inte. Jag kan bli så arg när jag tänker på hur orättvist det är, samtidigt som man inte skulle vilja låta någon annan gå igenom det. Ändå kan man inte låta bli att jämföra, och det ger mig bara dålig samvete...
Men jag kan inte sluta älta saker i mitt huvud.
Lämnar det nu. Nu ska jag gå och mysa med Christoffer i soffan. Våran soffa!
Skönt att vara hemma igen=)
Måndag.
Weird.
Idag flyttar vi hem igen. Ska bli skönt, saknar allt vårat eget. Våran säng!
Har sovit riktigt oroligt inatt, obehagliga drömmar och ångersten över att inte få träffa Stella var total, även i sömnen!
Det jag minns mest av det prästen sa i fredag var:
"Folk säger att tiden läker alla sår, men så är det ju inte riktigt. Men man lär sig leva med dom."
Så sant.
Nu är det bäst jag packar ihop lite, för sen har vi lite att styra med idag!<3
Utan förvarning.
Även om man känner sig relativt stark vissa dagar så kan det komma över en som en blixt. Idag är tydligen en sån dag. Var hemma och lämnade lite kläder i lägenheten när allt kom över mig. Paniken sprider sig i kroppen och man vet inte var man ska ta vägen...
Ååh Stella, jag saknar dig!!!
Åkte till kyrkogården och tände lite ljus. Där känns det tryggt, där känner jag mig lugn.
Där kan jag hämta lite energi.
Tråkigt att nån idiot har vällt 4 gravstenar... Vad har man för samvete då? Inget alls gissar jag.
Hoppas dom får upp stenarna igen innan annhöriga hinner se, ingen rolig syn...
Jag åkte även till en annan kyrkogård, och hälsade på en annan liten tjej. Felicia, som skulle fyllt 1 år i fredags, samma dag som Stellas begravning. Så fint hon hade det! Hoppas vi kan göra det lika fint hos våran tjej.
Vill skriva TACK till er som skickade blommor till begravningen! Ååh jag blev så rörd, fina ni!
Tomt.
Den känslan kommer aldrig försvinna. Det kommer alltid vara något som saknas i mitt liv. Någon.
Idag åker Cissi och Milla tillbaka till stockholm. Har varit så skönt att ha dom här, Milla får oss på andra tankar, och får oss ständigt att le av sina komentarer av allt=)
Imorgon flyttar jag och Christoffer tillbaka till våran lägenhet. Jag tror vi klarar av det nu, även om det kommer bli tufft att återgå till det "normala". Att börja ta hand om sig själv igen. Men det ska gå.
Nu ska vi snart åka och hälsa på din sovplats igen. Aldrig ska något ljus hinna slockna innan ett nytt tänds<3
Din dag.
Igår var det begravning. Usch va nervös jag har varit inför den dagen. Jag har verkligen inte vetat hur jag skulle klara det. Lilla fina gumman...
Innan sermonin började fick jag och Christoffer gå in och titta, och samtidigt som det gjorde så ont att se den pyttelilla kistan där framme, så tyckte jag det var så fint! Den lilla, lilla kistan, omgiven av så många fina blommor(tack, tack, tack!), och framför kistan stod våran fina skyddängel vi fått, och lyste upp bilden på Stella.
Så tårarna var inte bara av smärta, utan även av glädje för att det var så fint och rofyllt.
Hela sermonin gick över förväntan, många tårar, men ååh så fin! Låtarna kändes helt rätt, och det finaste av allt var Christoffers tal han höll genom tårarna.
Låtarna som spelades på orgel i början och slutet var Tears in heaven, Eric Clapton och My heart will go on, James Horner. På cd hade vi De gudarna älskar, med Py Bäckman, och Himmlen är oskyldigt blå, Ted Gärdestad.
Vi var inte med på jordfästningen, utan sa hej då i kyrkan. På ett sätt känns det som en lättnad att det är klart, dels för att det blev så fint, dels för att hon får ligga i lugn och ro nu. Inte behöva åka fram och tillbaka, och framförallt slippa kylrummet. Nu är hon på ett bättre ställe.
Jag har hört att man säger
Jag hoppas det stämmer
Den gudarna älskar dör ung
Jag fick bära en ängel
På flykt genom tiden
Så skör som en stängel, så lugn
Du skall slippa bli ledsen, ramla och slå dig
Aldrig gå vilse, när gudarna får dig
Och jag lovar att vinka
När natten är stilla, och stjärnorna blinka
Då kan jag nå dig
("de gudarna älskar")
Sov gott sötnos.
Du är, och kommer alltid vara en del av oss.
Idag, imorgon.
Förevigt.
Mamma och pappa älskar dig <3
=(
Lördag.
Nu ska vi åka och hälsa på dig igen sötnos<3
