Fy fan vad arg jag är.. LEDSEN.
Hatar att jag ständigt får små pikar om hur synd det är om C.
Hur låst han är vid mig nu. Hur mycket han kommer missa.
Jag sväljer det mesta, mest för att jag vet att C inte bryr sig. Han tar inte åt sig.
Men ikväll gick det fan för lång.

Folk behöver inte låtsas vara glada för våran skull, men man behöver fan inte vara elak.

Har haft riktigt kul hos Anders ikväll. Massa trevliga männsikor, och jag hade riktigt kul på en fest och kände mig riktigt glad!
Tills en idiot fick höra att vi ska bli föräldrar.
I.o.m. att jag är helt nykter kan jag säga att detta var precis vad som kom ur idiotens mun.
(och detta säger han till C mitt framför mig)

Idiot: Grattis! Då har du ju dödat ett liv!
C: Eh.. Njaa, jag ser det snarare som att jag har skapat ett?...
Idiot: Jag menar ju ditt, hon har ju dödat ditt liv. (Går sedan iväg)

Jag sitter helt stum, chockad. Först när han gått så tar jag till mig vad han sa.
JAG BLIR SÅ JÄVLA LEDSEN.
Ilskan bubblade i mig, men jag blir mer ledsen.
Dumt, i.o.m. att vi inte ens känner idioten.
Men ändå.
Hur fan kan man säga något sånt??
Och han är ju inte den första(även om han var den som var mest elak).

Är det så folk känner? Att jag är en elak bitch som blir på smällen bara för att förstöra Christoffers liv?
Och är det ok att säga det rakt ut??

Sitter här hemma och gråter.
Jag är så jävla glad över att vi ska bli föräldrar, men jag orkar fan inte med alla elaka pikar=(

Det är många som sagt så snälla saker, som jag blir så glad över att höra, men en sån här sak slår ner mig på golvet igen=(



Önskar jag kunde säga att jag skiter i det, men det är så svårt att inte ta åt sig...