Alltså.
Jag är inte tom i huvudet.
Det jag menar är hur fel det kan låta.
Tänk er själv hur ni skulle reagera i min eller Christoffers situation, när jag för sjuttioelfte gången hör någon säga hur jobbig natten har varit för att era barn har hållt er vakna.
Jag säger inte att jag inte skulle klagat lika mycket om jag var i den situationen, men nu är jag inte det.
Jag skulle gärna vara vaken varenda natt i ett år, eller varför inte resten av livet, om det var så att det var Stella som höll mig vaken.
Jag kommer antagligen ha dagar då jag kommer fundera över hur jag ska stå ut en dag på jobbet, efter att ha sprungit upp och ner och bytt nerpinkade lakan en hel natt.
MEN, jag vet hur det knyter sig i bröstet på mig när folk gnäller över sina barn, och därför tror och hoppas jag att jag inte kommer göra det.
Och ja, självklart älskar man sina barn lika mycket, trots att man ibland känner att man behöver ett break.
Men jag trodde att ni förstod min poäng?
jag tog det inte fel, och jag är inte sur eller upprörd. Jag förstår precis vad du menar, har själv varit i eran sits. Men livet rullar på för andra, och vet man inget så kan man ju inte "akta" sin tunga, om du förstår.
Jenny!
Jag förstår hur du menar, jag blir oxå väldigt ledsen och bestört då jag hör föräldrar säga och klaga över sina barn så som att "usch vad jag tycker det är jobbigt med barn" och "Gud vad skönt det ska bli när de är stora och flyttar hemifrån" ja det finns de som alltid gnäller om sina barn, då säger jag till dem att varför skaffade du dem då? och då vet de inte riktigt vad de ska säga. Jag kan inte förstå hur många tänker? Visst har jag någongång tänkt (jäkla unge då Eddie varit jobbig) Men har man varit i en sits om att få vänta på att kunna få ett älskat barn eller mist ett barn tänker man nog annorlunda. Hoppas du mår bra och så =) Kramisar till dig, Christoffer och Stella
