Pratade med C nyss, som varit på en jobbig begravning i sthlm för en vän. Det märktes att han tagit det hårt, jag kände det i hela mig, rann några tårar hos mig också.. Och det är ju oftast så, att man inser först på begravningen att personen är borta. Hur snabbt det kan gå.
Även om C var helt förstörd så hörde jag en sån uppriktighet som var så fin och äkta, och det älskar jag hos honom. Och om din vän ser dig så vet jag att han också blev rörd.