Imorgon åker jag till V-vik som ledsagare åt en vårdtagare.
Konstigt att åka dit utan att träffa våra bm eller kurator.
Synd.
Men vi ser dom snart igen ändå!

Nu kommer C snart hem.
Jag har slängt ihop en Chili Con Carne bara sådär.
Fantastiskt vad jag kan.
(:

Jag vänder mig om,
hon bara ler
Allén är inte så dålig ändå
när du går brevid...

Och det är så jag säger det.

Nej, nu ger jag upp. Too much information.
Åka hem till kissemissarna.
Ska ta en dusch och sen krypa ner i soffan med nån skvallertidning jag ska köpa med mig på vägen hem.

139 dagar sedan.
Snart fem månader sedan.
FEM MÅNADER.
Skulle kunnat vara fem dagar.
Skulle kunnat vara fem år.

It only takes a moment
to diagnose life…

Ok, det här var ju faktiskt lite kul!
Låg i soffan och glodde på ett larvigt avsnitt av Fab Five när det smäller till i brevlådan.
Post!
Tar upp två brev, och hittar då den här lappen:



Hehe:)
Dock blir jag tokig på att jag inte är säker på vem det är!!
Jag har inte hängt upp mitt svar än(och kommer nog inte göra det), så det måste vara någon som läser här, eller som vi berättat för...

Huvudmisstänkt:
-Henke. Christoffers kusin som jobbar som brevbärare här vissa dagar.

Andra tänkbara:
-Mattias, som bor med sin tjej och son i andra änden av detta huset.
Jobbade med honom igår och diskuterade detta lapproblem!

-Detta skulle vara helt typiskt Alexander, Christoffers f.d arbetskamrat.
Dock tror jag han hellre hade lagt en helt "seriös" lapp i brevlådan.

-Detta skulle också kunna vara något som min lilla vän Sara skulle kunna hitta på.
Dock så bor hon ju i Australien för tillfället, och vore hon hemme skulle hon ändå vara alldeles för lat för att ta sig hit.

Ledtrådar:
Baksidan, där de står bland annat, "Nevhodné pro deti mladsi 3 let, kvuli malym"




Dagens iallafall, tack för er gott skratt!:)

Oh, help me please
Is there someone who can make me
Wake up from this dream?

Spending my time
Watching the days go by
Feeling so small
I stare at the wall
Hoping that you think of me too

I'm spending my time
Watching the sun go down
I fall asleep to the sound
Of "tears of a clown"
A prayer gone blind

Känner att jag måste få ventilera mina tankar lite igen nu jag pratar mycket om det som hänt med kollegor kompisar och många andra men vissa saker e väldigt jobbigt att berätta om och prata om och ibland känns de som att ingen någonsin kan förstå.

Jag vet att många förstår vad vi gått igenom och går igenom fortfarande, men känner ändå att jag vill skriva och berätta om när mitt liv vändes upp och ner när den värld och den verklighet som jag tog för given bara försvann och i den stund så har mitt liv förändrtats och jag som människa har verkligen förändrats men jag vill berätta om de dygn när världen brakade samman.

Vi tar de från början dock.

Vi hade pratat ett tag om att skaffa barn men inte direkt att vi bestämt att nu försöker vi verkligen.
Men jag minns det som igår när jag kom hem från jobbet en eftermiddag för nästan exakt ett år sen Jenny satt i soffan och jag såg att de var nått lurt på gång jag gick in o sa hej som jag brukar gav henne en puss och då visade hon mig graviditets testet som visade positivt =) jag minns inte exakt men jag vet att hjärtat slog typ tusen varv i sekunden och jag blev hispig som fan! Vi skulle bli föräldrar!! Jag tvingade henne o ta typ fem sex tester till jag tog till o med ett på mig själv bara för att kolla så de inte var fel på testerna.
Men mycket riktigt hon var gravid och nu började våran resa.
Dom första veckorna kantrades av illamående och dåligt humör från jennys sida men jag stod ut och tröstade henne, jag tror och hoppas i alla fall att jag var stöttande. Efter ca 10 veckor berättade vi och jag minns att mina föräldrar trodde vi skojjade men när dom väl förstod blev dom riktigt glada jag minns att Pappa som aldrig gråter typ sa att han nästan fick tårar i ögonen =)

(nu blev de jobbigt)

Ja sen fortsatte de med allt vad de innebär dom första ultraljuden de var så jävla häftigt jag minns hur vi skrattade när lille bebisen skuttade runt på den där tv-skärmen man fick titta på.

Senare fick vi ju även lyssna på hjärtljuden jag spelade till och med in på jennys telefon.
Även de var bland de mäktigaste jag varit med om.

Ja sen rullade de ju på allt var kanon under hela tiden barnvagn beställdes säng och skötbord köptes och monterades upp i hemmet allt var perfekt...

Sen kom september Stella var beräknad till 5 oktober.


Den 6e september tror jag de var jenny berättade att hon trodde slemproppen hade gått jag började ju stimma som vanligt men hon var lugn och vi läste ju att de kunde dröjja veckor även efter de tills de skulle dra igång.

Men den sjunde september hade jag en så stark känsla jag sa till jenny vi kommer få barn i natt vid 3 typ. Jag sa de flera gånger...

På kvällen var vi o tittade på fotboll hos mina föräldrar och jag märkte inget konstigt...(de visade sig sen att jenny haft värkar redan då)

Vid elva tiden skulle vi gå o sova men då hade jenny så ont att de inte gick men hon envisades med att de nog inte var på gång än men jag visste.

Vid tolv halv ett tror jag de var ringde vi och dom sa att vi fick komma om vi ville...
Jag sa att vi åker nu!
Upp till Västervik var de bara ett par minuter mellan verkarna och jag förstod att de var bråttom.
Jag lå mellan 140-160 hela vägen upp (oansvarigt jag vet) men om jag visste vad som komma skulle och de hänt i bilen fy fan jag hade aldrig förlåtit mig själv hur skulle jag kunna levt med de??


Vi kommer upp till BB och blir intagna på ett rum en sköterska kommer in o jenny får lägga sig på en säng med något slags bälte runt magen där dom mäter värk kurvor och hjärtljud hon skulle ligga tjugo minuter men efter 10 ringde jag på dom de gick inte längre.

Våran barnmoska som för övrigt varit helt fantastisk kom in och kännde på henne då var hon 8 cm öppen!!
De var absolut dax!

Strax efteråt kom vi in på förlossningsalen och de skulle sätta igång.
Hjärtljud och kurvor allt såg bra ut.

Det var en hinna kvar som dom skulle ta hål på så att allt vatten kom ut. De gjorde det och i samband med de kom det en blödning. Hjärtljuden började gå ner på barnet men än var jag inte orolig efter åtskilliga timmar framför förlossningsprogram på tv så visste jag att de kunde hända ibland och det gick ju alltid bra på tv!

Men efter en stund såg jag hur personalen blev mer och mer stressade de ropade in en gynläkare barnläkare och annan personal barnet måste ut nu! Var de enda dom sa. Fy fan nu var jag nervös jag stod vid jennys huvud och höll i hennes armar medans en person tryckte på magen en med sugklocka och den tredje klippte utan bedövning...
Jag vet att jenny skrek av smärta och vad kunde jag göra jag kände mig hemsk.
Detta var den stund i livet då jag känt mig som mest maktlös jag kunde verkligen inte göra någonting.

Efter en liten stund så föddes Stella jag minns bara att hon såg livlös ut och att dom klippte navelsträngen och sprang iväg med henne.

Innerst inne förstod jag redan då att de var kört livet blir aldrig mer det samma.

Jag sattte mig på en stol medans läkarna jobbade med henne gynläkaren skulle visa mig moderkakan och navelsträngen för o visa vad som kunde gått fel..kunde jag bry mig mindre just då..men vad skulle dom göra.
Efter tjugo minuter vilket jag trodde var fem timmar så kom det in två läkare dom behövde inte säga något jag såg direkt fy fan den kännsla som infann sig just då kan jag inte beskriva allt bara försvann det fanns ingenting jag bara la mig vid jenny och båda skrek rakt ut. De var som någon slitit mitt hjärta i småbitar den aggretion och sorg chock jag kände då jag fattar inte att jag sitter här idag och skriver om det.

Läkarna försökte berätta men de kvittade ju då.. Jag minns att de första jag sa var Vad blev de för kön då?
Först sa dom jag vet inte!! Jag ville strypa dom då! Men efter någon sekund sa han förlåt de blev en flicka vi är så ledsna.

Dom frågade om vi ville se henne men just då befann jag mig i ett tillstånd typ förnekelse jag sa bara att jag ville åka hem i stället.
Men efter en stund rullade dom in den lilla vaggan där hon låg..hon var så fin såg levande ut snoret rann lite på henne och hon var fortfarande varm. Jag kan idag känna mig väldigt ledsen att jag inte tog upp henne och höll henne redan där men man fungerade inte riktigt då.
Man var så inne i chocken jag vet att vi ville dom skulle mäta och väga henne 48cm 2555g.
Jag minns de så jävla väl.
Jag minns också när jag ringde hem och berättade jag minns samtalet till Pappa i detalj och ord även de samtal jag ringde till jennys mamma också. Jag delger er inte det här men ni kan ju tänka er själva kanske....

Allt detta hände på bara några timmar Stella är född 03.55 någonting har det inte exakt i huvudet.

Vid 8 tiden på morgonen fick vi träffa en kurator. Vid halv tio kom jennys och mina föräldrar och jag är så jävla glad och tacksam att dom kom och fick träffa henne det gör så ont att alla inte fått se henne och fått bekräftat att hon verkligen fanns. När alla fick träffa henne så grät vi allihop Mamma sa att hon var väldigt lik mig som nyfödd men jag tycker hon var mer lik jenny.

Vi grät mycket då. När dom träffat henne första o sista gången =( så satt vi en stund o bara var.

Jag vet att vi gick ut o gick en sväng men man var bara som i en djävla dvala helt borta.

Våra föräldrar åkte hem sen på eftermiddagen och de förts dygnet gick mest till att prata i telefon skicka sms med vänner o bekanta som beklagade. Någonstans i all bedrövelse som var där så värmde de otroligt mycket att så många brydde sig... sen hur många som verkligen bryr sig på riktigt de vet jag inte tyvär men jag e tacksam för alla som hört/hör av sig.

Vi fick ett nytt rum på BB en förlossningsal där vi skulle sova över för dom ville inte släppa hem oss men efter en stund gick jag ut o sa till dom vi tänker inte sova i en förlossningsal där de finns babybadbalja blöjjor och våg o dylikt..de var ju fan i mig idiotiskt att låta oss vara där när man tänker efter..
Men de var ju inga problem vi fick sova i någon övernattningssal nere i källaren typ och de kändes riktigt bra när vi kom dit. Bara en sån liten miljöomställning i det läget gjorde extremt mycket.

Den natten sov jag inte mycket trots sömntabletter.

På förmiddagen dagen efter så fick vi träffa henne sista gången innan vi skulle hem...Jag begriper inte att vi klarade att lämna henne där och åka hem..hur säger man hej då till sitt barn liksom?? Det är sjukt de ska inte vara så.

Vi fick vara ensamma i ett rum med henne dom hade gjort jättefint med tända ljus och blommor...usch nu gråter jag..

De var då första gången jag höll henne vi satt där med henne och höll henne pussade på henne medans tårarna rann men man  var ändå lugn på något sätt de var liksom fint också.
Jag vet att tårarna rann och jag fångade upp några tårar på mitt finger och smekte sedan stella på kinden med det jag ville att hon skulle få en del av mig med sig...

Innan vi gick pussade jag henne en sista gång och klappade hennes små händer. Sen åkte vi fy fan de var de mest traumatiska och värsta jag varit med om jag önskar ingen annan detta vad som än skulle hända.


Den första månaden tills efter begravningen bodde vi hos jennys föräldrar vi hade kissarna med oss också.
Det var skönt att bo där och slippa tänka på så mycket annat. Både hennes föräldrar och familj och min familj och släkt har varit ett stort stöd och betyder mycket.
Älskar er alla!!


Begravningen var fin och mycket känslosam

Vi gick alla in o satte oss jag o jenny närmast den lilla kistan så klart.

När vi satt oss så inleddes de med Tears in heaven på orgel, sedan spelades de gudarna älskar av Py bäckman på cd.

Vi sjöng sedan tryggare kan ingen vara vi tyckte att den passade fint.

Efter det höll prästen en begravningsakt. Vi var lite osäkra på hur han skulle göra och säga på begravningar för äldre brukar de ju berätta lite om den avlidna om hur deras liv varit osv..men de var ju svårt med stella hon var ju bara en nyfödd ocksyldig liten baby=(
Men de var mycket fint han höll ett fint tal och pratade mycket om sorg och att tiden inte läker alla sår men att man någon gång lär sig leva med dem.

Sedan tog vi avsked framme vid kistan jag höll ett tal som jag skrivit och jag vet inte hur jag lyckades hålla det men de gick.

Älskade Stella, Vi fick bara låna dig en kort stund. Du var för fin för den här världen.
Jag vet att du är på en bättre plats nu där andra kommer ta hand om dig tills vi möts igen.
Jag och din mamma kommer alltid ha dig med oss och vi ska alltid vara stolta över dig vår älskade dotter.
Sov gott Mamma o Pappa älskar dig <3

Efter de spelade himmelen är oskyldigt blå med Ted gärdestad.
Och avslutade med My heart will go on på orgel.

Sedan tog vi avsked i kyrkan.

Jag o jenny stannade kvar sjävla länge länge innan vi gick...



Tiden efter detta har varit förbannat tuff och jobbig de har varit mycket strul med försäkringskassan och mycket annat men både jag och Jenny har börjat jobba igen vi har börjat leva igen men bakslagen kommer då och då när man minst anar det.

Vi gråter ofta ibland bara jag ibland bara jenny.


Jag tänker på Stella hela tiden varje dag hon finns med mig vart jag än går och syns även om det inte märks utåt alltid så har jag alltid en klump i magen och en smärta i mitt hjärta. Det kommer aldrig gå över eller kännas bättre, det kommer bara vissa stunder att vara lite lättare att hantera.





// Christoffer.

Sambandet ääär?

Detta eviga strumpproblem.

Fick ett mail av mamma(som är i Thailand) att dom hade sänt upp en Thai-lyckta till Stella igår.
"Fint men känsligt".
Önskar jag hade kunnat se det=(

'

<3

I måndags fick jag ett brev från IKANO BANK som skrev att jag inte hade betalat mina linser i december, och att dom hade gett mig en straffavgift.
Nu är det såhär att mina linser dras på autogiro. Något jag ringde upp och sa till en halvtrevlig kvinna.
-Ja, men då hade du inga pengar på kontot.
-Jag hade ju just fått lön?? Hur mycket hade ni tänkt att dra egentligen, för var det 12.000 så förstår jag, men annars så har ni fel!

Nej, den numera otrevliga kvinnan menade att jag hade handlat upp alla pengar under jul, och så var det inte mer med det. Tack och hej.

Jag blev skitsur och hoppade på C dirket när han kom hem om hur tröga dom var och att dom bara hittade på o.s.v. C föreslog att jag skriver ut och skickar mitt transaktionskonto till dom. Något jag inte hade haft en tanke på i min irritation!
Sagt och gjort, skickar iväg det, och igår ringde en snubbe fårn IKANO Bank och sa att dom hade gett mig rätt.
Så enkelt var det!
Men jag blir så trött att folk aldrig kan samarbeta.. Hur svårt hade det varit för henne att kolla upp det?
Men det borde jag väll ha lärt mig nu om inte annat, lägg inte ner någon som helst energi på saker du vill få ordning på. Lägg fram allt svart på vitt för att få rätt.

Iallafall glad efter besiktningen, ett litet småfel, men inget att komma tillbaka för. Egentligen så hade dom tagit bort våran besiktningstid för att vi hade betalat in avgiften för sent, men dom var väldigt snälla och hjälpsamma, så dom klämde in mig iallafall! Vad glad man blir!=)

Fick mig att tänka på Babyproffsen. När allt annat har krånglat under dom här månaderna, så var Babyproffsen underbara! När mamma ringde och förklarade situationen såsa dom dirket att det inte var några som helst probelm att vi inte hämtade barnvagnen vi beställt, och jag fick tillbaka handpeningen på kontot på mindre än fem minuter. En sån sak gör mycket, så tack, tack, TACK, snälla ni!
Fyra månader i efterskott=)

Fler servicefolk som dom på Babyproffsen och Bilbesiktningen! 

Hemma efter en seg dag på jobbet. Åkte till kyrkogården och pratade med Stella. Skönt att få prata av sig och säga allt man vill få sagt. Jag kan bara hoppas på att du hör mig...

Märker på FB att det har hänt något tragiskt. Jag vet inte vad, eller vem som är drabbad, men det sprider sig nog fort. I know.
Ännu en gång visar livet oss att vi inte ska slappna av. När vi minst anar det så blir vi nedslagna.
Lite inte på någon, och ta inget för givet.
Är det så det ska vara?

Veckovild. Har ingen koll på dagarna.
Vet bara att jag jobbar en lååång dag idag.

Kan det bli vår snart?
Pliiiiiiiis!

Fy vad snabbt helgerna går..
Hann iallafall med en fotbollsturnering(dock bara som publik i år), och fira Christoffers mamma.
Och "Solisidan" kommer nog bli helgernas höjdpunkt ett par veckor framöver!=)

Nu har jag en saftig 6-dagars vecka framför mig. Jobb, jobb, jobb.
Men det ska nog gå bra.

Iväg och handla lite nu. Hoppas det inte är mycket folk på maxi, tänke ta med berget av pantflaskor vi har i städskåpet... 10 dagar kvar till löning. Känns som en evighet just nu!

<3

I Christoffers bandylag har dom som "regel" att den som får första utvisningen i matchen får ta tvätten.
Christoffer har haft hem den två gånger i rad nu.
Eftersom jag är en sådan fantastisk flickvän(japp, mina egna ord), så hade jag dragit ner den stora bagen, full med svettiga stinkande matchtröjor, ner till tvättstugan och slängt i dom i en maskin tills C kom hem från jobbet.
Jag överdoserade ganska rejält med tvättmedel och mjukmedel, tänkte att grabbarna skulle lukta Vanilj och orkidé nästa match!
Dock gick det inte så bra, när jag låtit tröjorna torkat så luktade dom ingenting.
Antar att svett och vanilj slår ut varandra.

Nu sitter vi och kollar på handbolls VM. Eller, C tittar, jag leker mest med min nya vän Äpplet.
Christoffer har inte upptäckt att vi har chips i godisskåpet. Då har han ändå varit hemma i snart tre timmar!
Nytt rekord!?

Jobbig dag igår, dock inga tårar från mig.
Ååh, kan det inte bara släppa, är så tungt att bära på!
För Christoffers del så kom tårarna.
Känner mig hjälplös som vanligt, kan inte annat är att krama om honom hårt.

Fyra månader. Har det gått så lång tid?
Längtar så till våren, vill ha upp din gravsten och göra det fint.

Kvällen blev ändå trevlig, Carro och Björ var och käkade mat hos oss, sen blev det lite vin och wii-spelade långt in på natten.
Tack för en trevlig kväll!
Fick behålla deras Wii tills ikväll, så får passa på att spela av mig:)
Har redan ett fruktansvärd träningsvärk i högra armen. Märks att man är otränad!

Christoffer är på Öland och spelar bandy. Jag har haft besök av Kusinen med flickvän, hund och deras nya familjemedlem Viggo! Gick bra.
Och det är alltid lika roligt att dela med sig av förlossningsberättelser med någon annan, det är ju så häftigt!

Nej, ska jag röjja lite i köket kanske?
Eller ta en 30-minutare på soffan...

Fyra månader.
122 dagar.
Livet är så orättvist!

Igår hade dom begravning på kyrkogården igen. Fast långt bort från Stella.
Vi kom precis innan, tur det. Mötte våran begravningesntrepenör. Tydligen var det en äldre dam.
Så som det ska vara.

Luistigt att jag alltid ska bli gråtfärdig så fort någon frågar hur det är med mig. När slutar det?
Var säkert två veckor sedan jag grät ordentligt nu, och det känns. Jag bär allt inom mig.
Tungt!

Dags att försöka släppa ut allt snart. På lördag kanske det kommer. Då är det din 4-månaders dag, sötnos.
Vet du att jag tänker på dig varje kväll innan jag somnar?
Jag tänker på hur stor du hade varit. Om du hade sovit nu, om du hade varit vaken. Gnällig eller hur lugn som helst.
Jag räknar på hur många dagar gammal du skulle varit.
(120 dagar)
Som om allt gör någon skillnad.

Jag antar att jag bara vill att du ska veta att du ständigt är i mina tankar.
På min näthinna.
I mitt hjärta.



Alla dessa tankar hit och dit.
Think I'm going mad.

Eftersom jag inte orkar skriva ner en lång sammanfattning så gör jag som alla andra och fyller i den här listan om år 2010:

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Definitivt! Massor!

Har du några nyårslöften?
Nope, inte ett enda.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Japp, varit baby-boom i år verkar det som...

Vilka länder besökte du?
Inga=/

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

10.09.08, Stellas födelsedag, och 10.10.01, Stellas begravning, och 10.10.10, då vi förlovade oss.

Vad var din största framgång 2010?
Att jag vann över försäkringskassan!

Största misstaget?

Dont know.

Bästa köpet?

Får nog säga skötbordet. Som har förvandlats till en fin byrå nu istället.

Vad spenderade du mest pengar på?
Haha, coffee house!

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Oja.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

Py Bäckman-De Gudarna älskar.
Nöjer mig med den.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och. Januari-7september=Bästa tiden i mitt liv.
Efter det är det bara massa tårar.

Vad önskar du att du gjort mer?
Well, krävt en undersökning av navelsträngen...
Annars, klappat magen och tagit tusen fotografier till på Stella innan vi var tvungna att lämna henne=(

Favoritprogram på TV
"Cougar Town" och "Solsidan"!

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Tror att jag jobbade? Sen lite kalas här hemma!

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Heeelt olika dag från dag. tar på mig vad jag känner för!
Just för sommaren kanske jag ska tillägga STORA tröjor och leggings.

Den bästa nya personen du träffade?
Svår... Har träffat/fått kontakt många fina personer!

Hade ni för er något speciellt i fredags eller??

 

I dont get it...

Gissa vad som börjar på söndag!!??
Börjar på Sol och slutar på Sidan!
Nya avsnitt, cant wait!

Var nere och tittade på fyverkerierna i hamnen. Riktigt bra i år!
Och alltid lika mysigt. Höll dock på att börja gråta där med den upplysta himmelen, men tvingade tillbaka tårarna. Varit en jobbig vecka!

Efter det åkte vi till Stella. Vi hade köpt tre "Thai-lycktor" vi tänkte tända där för henne. Blev tyvärr inte som vi tänkt oss!
Min gick det hål i innan jag ens tände den, så då lyfte den såklart inte.
Christoffers lyfte, jättefint!
-Ända tills den fastnade i en tall, hehe...
Fick ner den och hunde släcka den efter mycket om och men.. Som sagt, inte som vi tänkt oss, men vi fick oss ett gott skratt, och det var kanske precis det vi behövde just då.
På väg till bilen mötte vi några som hade haft samma tanke som oss med Thai-lycktorna. Hoppas det gick bättre för dom!

Kvällen och tolv-slaget spenderades hos Jeanette och Patrik. Trevlig stämning hela kvällen, även om jag inte kände mig så pepp bland alla goa och glada.
Men en bra kväll allt som allt, god mat och roliga lekar!

Bästa jag fixar till mig nu, har tre härliga dagars jobb framför mig.....
Men ha det så skönt alla ni som bara kan ligga och dega framför teven idag!:)



Jeanette och jag.



Jeanette och Patrik



Christoffer och jag.



En är liite gladare än den andra;)



Love you!