Söndag.

Alla frågar hur det går på jobbet.
"Bra", svarar jag. Såklart.
För vem vill jobba med någon som egentligen inte vill vara där.
Det beror inte på omgivningen eller personalen. Jag har bara inte fått någon chans att läka.
Under dom (knappt)sju veckorna jag var hemma så var vi tvungna att styra med bergavningen, dödsannonser, pengar, pengar, pengar, bråka med försäkringskassan, måla upp en gravsten, välja plats för graven, samtidigt som vi grät. Grät, grät och grät. Men nästan aldrig ostört.
Efter begravningen dröjde det inte länge innan vi började jobba. Jag hade helt enkelt inte råd att sörja med min tjänst på 75%.
Jag hade gärna varit hemma nu och tagit hand om mig själv, men det går inte. Så jag jagar en heltid så jag ska ha råd att vara sjuk. För jag känner mig sjuk, även om det inte syns.
Folk märker inte.
DET ÄR SÅ FRUSTRERANDE.

På jobbet har jag ingen att dela mina tankar med. Det kanske är lika bra, för ibland är det inga trevliga sådanna.
Men det är tugnt att bära på allt själv.
Nu får jag antagligen byta arbetsgrupp igen när dom inte behöver mig längre. Blir en ny grupp att spela teater för.

Igår var jag och C på Rödsle Damcup och hejjade på brudarna. När det var ett längre uppehåll mellan matcherna så åkte vi hem och grät. Vi storgrät i en halvtimme, tvättade av ansikterna, och åkte tillbaka.
Tror ingen kunde ha anat det.
Jag antar att det jag vill få fram är att man lurar folk så lätt.
Och det vet väll alla?
Hur många svarar "bra" på frågan om hur dom mår, när dom egentligen vill skrika ut sin sin smärta, sin frustration, eller sin sorg.

Undra hur många som ljuger varje dag för att den som frågar inte ska känna sig dum?

Kommentarer
Postat av: elisabeth boman

hej..nu är jag här o läser igen....och kommenterar...funderar på det du säger att när nån frågar hur du mår...om du skulle säga att du mår skit istället för att säga att du mår bra...då kan dom få en chans att lyssna på dig..och du får en chans att lätta ditt hjärta....vet du....jag skulle gärna lyssna på dig..... om du vill .....du har min e-postadress:)

2011-01-19 @ 21:01:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0