Hemma efter en seg dag på jobbet. Åkte till kyrkogården och pratade med Stella. Skönt att få prata av sig och säga allt man vill få sagt. Jag kan bara hoppas på att du hör mig...

Märker på FB att det har hänt något tragiskt. Jag vet inte vad, eller vem som är drabbad, men det sprider sig nog fort. I know.
Ännu en gång visar livet oss att vi inte ska slappna av. När vi minst anar det så blir vi nedslagna.
Lite inte på någon, och ta inget för givet.
Är det så det ska vara?