Bort, bort...
Vissa personer skäms jag för. Personer man har kännt i måååånga år. Personer som kallar sig ens vän. Personer som ignorerar en när man möts, när man behöver några vänliga ord. Som man förväntar sig ska säga några vänliga ord.
Bort med er!
Jag tror att många har svårt att många har svårt att möta en människa i sorg.....dom känner sig ivägen..vet inte vad dom ska säga...allt blir bara så fel...så kände jag själv litegrann när jag mötte er utanför Domus..Sa jag något klumpigt? hur uppfattade dom mig? Man tycker att orden snubblar ur munnen, men man vill så väl. Christoffer känner jag ju sen tidigare, han har varit hemma hos oss när Robin bodde hemma. Dig Jenny visste jag bara att du var dotter till Sara som jag jobbat i hop med. Men jag hoppas innerligt att du inte fick fel uppfattning om mig, som sagt , man blir tafatt i en svår situation, men jag har gråtit för er..med er.. och blir ledsen då jag ser Stellas fina viloplats, den ligger nära min pappas...
Vill med detta bara säga att dom du tycker inte ska va dina vänner kanske tycker att detta är urjobbigt för dom kan inte hantera det när dom möter dig.
Önskar er allt gott :)
Kramar från Elisabeth
Det är inte riktigt de det handlar om men tack för ditt stöd det värmer otroligt mycket.
I like your website. Good job.
