Idag var det skönt att komma upp till Västervik igen. Inga frågor, ingen information. Vi satt bara och pratade. Om Stella. Om oss. Om jobb, fritid och allt runt omkring. Trots att jag kände mig stark idag så kom tårarna.
Men inte alls lika många som dom andra gångerna.
Var så skönt att bara sitta och prata av sig. Och det är alltid skönt att få höra att man inte alls är något psykfall, att det är självklart att man bryter ihop ibland, och att dom panikattacker jag fått har sina naturliga orsaker. För ibland undrar jag, borde jag vara starkare?

Blev en sväng på H&M och biltema(gissa vem som valde vad), och lite hamburgare på Corner innan vi åkte hem. Var genomblöta efter det dagliga besöket hos Stella. Dom stackars nallarna hon har hos sig var dyngsura och smutsiga. Får ta hem och tvätta dom någon dag. Som om det vore lönt.
Skulle kännas bra iallafall!

Nu får jag snart börja med maten åt min hungriga man!