Det blir flera besök per dag hos Stella. Även om jag vet att hennes själ är med oss överallt, så känner vi oss närmare henne vid hennes grav. Finast är det på kvällarna när det är mörkt, med ljusen. Det står också en lampa precis vid hennes grav som lyser upp. Det blir aldrig mörkt, känns skönt!

Nu är vi på plats i norrtorn igen, och katterna verkar acceptera att vara tillbaka, trots att dom blivit så bortskämda hemma hos mamma och pappa i det stora huset. Så jag håller tummarna på att vi slipper protester i form av pink i sängen som vi varit med om förut...
Blir nog tomt för mamma och pappa som har haft fullt hus i nästan en månad!

Efter en orolig natt så har det i.a.f. varit en lugn dag. När jag har sånna här dagar så är det lättare att tro på att det kommer att kännas bättre. Någon gång måste jag acceptera att det är som det är, men just nu går det inte. Jag kan bli så arg när jag tänker på hur orättvist det är, samtidigt som man inte skulle vilja låta någon annan gå igenom det. Ändå kan man inte låta bli att jämföra, och det ger mig bara dålig samvete...
Men jag kan inte sluta älta saker i mitt huvud.

Lämnar det nu. Nu ska jag gå och mysa med Christoffer i soffan. Våran soffa!
Skönt att vara hemma igen=)