Drömde om dig igen inatt sötnos. Du var ledsen och jag tröstade dig. Det var så skönt att få hålla om dig igen!

Idag är det kanske det sista svåra steget innan man kan försöka gå vidare. Idag åker vi till Västervik och träffar kuratorn, barnmorskan och läkaren. Idag får vi svar på det mesta. Vad hände egentligen? HUR kunde det hända? Var det mig det var något fel på, d.v.s, var det mitt fel?=(
Hade man kunnat upptäcka felet tidigare, och därmed ta ut henne med kejsarsnitt(vilket hade räddat henne!!).

Jag vet att inget av svaren kommer kännas bättre, definitivt inte om det var något med mig! Men vi måste få svaren för att kunna jobba vidare, och dom är nödvändiga för att vi ska våga skaffa ett syskon till Stella.
En sån här sak tror jag inte man orkar med att gå igenom igen...

Ja, det blir ingen mascara idag om jag säger så. Jag förbereder mig på gråtkalas redan när jag får syn på våran (fantastiska!) barnmorska. Blir skönt att träffa henne igen, men jag känner redan nu hur jobbigt det kommer bli.