Även om man känner sig relativt stark vissa dagar så kan det komma över en som en blixt. Idag är tydligen en sån dag. Var hemma och lämnade lite kläder i lägenheten när allt kom över mig. Paniken sprider sig i kroppen och man vet inte var man ska ta vägen...
Ååh Stella, jag saknar dig!!!

Åkte till kyrkogården och tände lite ljus. Där känns det tryggt, där känner jag mig lugn.
Där kan jag hämta lite energi.
Tråkigt att nån idiot har vällt 4 gravstenar... Vad har man för samvete då? Inget alls gissar jag.
Hoppas dom får upp stenarna igen innan annhöriga hinner se, ingen rolig syn...

Jag åkte även till en annan kyrkogård, och hälsade på en annan liten tjej. Felicia, som skulle fyllt 1 år i fredags, samma dag som Stellas begravning. Så fint hon hade det! Hoppas vi kan göra det lika fint hos våran tjej.

Vill skriva TACK till er som skickade blommor till begravningen! Ååh jag blev så rörd, fina ni!