Ett djupt andetag.

Igår var den jobbigaste dagen hemma hitills. Jag grät för minsta blick jag fick och kände mig så svag.
Vi försöker åka in till stan någon gång ibland, bara för att se lite folk. Någon slags terapi antar jag.
Ett varv runt stan känns hemsk, och jag håller Christoffers hand krampaktigt och hoppas att vi inte ska möta någon vi känner.
Vilken är dumt, man möter alltid någon man känner.
Men det är väll lite det som är meningen också. Att försöka leva vidare.


Idag har jag kännt mig lite starkare, jag har kunnat sova inatt, och i.o.m. att jag försöker dra ner på värktabletterna så får den fysiska smärtan lite mer utrymme. Skönt på någon lustigt sätt.
Dock så har jag en stor klump i magen efter ett telefonsamtal som vi har väntat på. Obduktionen av Stella är klar, och hon kommer att få komma hem.
Vilket i sin tur leder till att vi måste ta tag i det värsta. Bara tanken ger mig panik. Henns begravning...
Jag har gett den några tankar, men inte ens i dom så bär benen mig när jag ser mig själv gå fram till kistan.
Hur klarar man något sånt???
Fina fina Stella, hur ska jag nånsin kunna säga hej då?
Du har inte fått en chans att se världen, och du har verkligen inte gjort något för att förtjäna det här..

Hade jag kunnat så skulle jag ta din plats älskling, men jag vet att det inte går, så jag ska andas varje andetag för dig<3


Kommentarer
Postat av: S

Även Att man inte har något slags band till er så känner man endå sorgen ni bär. Man önskar ingen något så hemskt som det som har drabbat er. Men som ni märker är det många som stöttar er, även vi som igentligen inte känner er mer än att man vet vilka ni är. Önskar så att man kunde göra mer för er än att bara skriVa en komentar här på bloggen.. Ni är starka, stella är stolt över er. Det är jag övertygad om!

2010-09-14 @ 13:30:59
URL: http://http:/
Postat av: lisa ( boman )

Ni klarar det..men det blir oerhört tufft. Ni måste ha många starka omkring er i kyrkan..och var inte rädda att be om hjälp, ni kan få stöd av en sköterska..Jag är säker på att din mamma Jenny, jag har jobbat tillsammans med henne så jag känner henne väl, gör allt du ber henne om i fråga om stöd, och Christoffers mamma också, fast det naturligtvis är den svåraste stunden för dom också. men ni är deras barn och för sina barn ger man allt...tillsammans är ni starka och ni tar er igenom....önskar att jag kunde hjälpa er.



Jag håller om er... Elisabet Boman

2010-09-14 @ 15:27:12
Postat av: Cissi

Tänker på er dag som natt, fina älskade människor!<3

2010-09-14 @ 22:59:04
Postat av: Sofie

Lider så med er... fruktansvärt det ni tvingas gå igenom... Jag känner inte er, har bara träffat dig Jenny nån gång för länge sen på nån fest och bor också i Norrtorn så jag vet vem du är, men har tänkt så mycket på er efter vad som hände. Såg dig inne i stan igår, tycker du är så stark som går ut lite och skriver om lilla Stella. Ni kommer klara det här för att ni är så starka och för att Stella vakar över er, kanske sitter hon som en liten ängel på er axel då och då...

2010-09-15 @ 11:56:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0