När vi var i Västervik så sken solen. Den sken när vi åkte hem, och flera dagar efteråt.
Nu verkar det som att vädret kommit ikapp vårat humör.
Grått, regningt och blåsigt.

Idag ska jag tillbaka till mvc. Den snälla läkaren från i onsdags sa att jag kunde få komma dit och träffa henne idag igen om jag ville. Det kommer att bli tungt att gå tillbaka dit, det påminner ju bara om dig.
Som första ultraljudet i v.12. Då var du bara en liten plutt.. Men en liten plutt med ben och armar, du hade redan då fingrar som du vinkade med mot oss! Vilken känsla att se att det verkligen var någon inne i magen..
Det var då du blev verklig=)

Jag skulle iaf få vänta i min barnmorskas rum om jag tyckte det var för jobbigt i väntrummet. Är så tacksam över deras förståelse!
Efter det måste vi ha kommit på vad vi ska skriva på banden till blommorna. Svårt, man vill ju att allt ska vara perfekt. Men jag antar att allt som kommer spontant från hjärtat inte kan bli annat än rätt.

Jag ska försöka få med Christoffer upp i lägenheten i eftermiddag och titta på en film. För att vänja sig att vara där, för nån gång måste vi flytta hem igen. Det är konstigt hur tomt det kan kännas, trots att hon inte har varit med hemma (utanför magen) nån gång.
Men det är tomt utan spjälsängen. Utan skötbordet. Allt ser ut "som vanligt", vilket känns helt fel.
Vi har gjort om skötbordet till en vanlig byrå, Stellas byrå. Där ligger alla hennes kläder och saker. Ovanpå byrån står två ramar med ultraljudsbilderna från v.12 och v.18. Ska även sätta upp en bild på dig när dom kommer.
För du ska aldrig läggas ner i någon låda<3