Sånt som inte händer.

Har lovat att skriva och berätta om vad det var som hände natten då våra liv vändes helt upp och ner.
Då marken försvann under våra fötter.
Det känns viktigt för mig att folk får veta för att slippa olika spekulationer och rykten.

klockan var ca 02.50 när vi kom fram till BB.
Värkkurvan, hjärtljuden och allt såg perfekt ut. Jämna och bra värkar. Bra hjärtljud.
3 veckor före beräknad födsel, vilket inte är något ovanligt.

Barnmorskan undersökte mig, och sa att jag var 8 cm öppen. Åtta!!! Christoffer och jag tittade på varandra och fylldes av skräckblandad förtjusning. Snart skulle vi bli föräldrar, med betoning på snart!
Det dröjde inte många minuter innan vattnet gick, och efter det gick allt i rekordfart.

Upp på förlossningssängen och ytterliggare en koll. Jag hade en hinna kvar som inte spruckit, så dom tog hål på den, och vid nästa värk var det dags att krysta.
Återligen: Allt såg så bra ut.

Första krystvärken kom, och Stellas hjärtljud gick ner. Vid nästa värk så kom det en stor blödning, och plötsligt var rummet fyllt av folk i gröna och vita rockar.
Det som hände var att navelsträngen hade lossnat från moderkakan, och hon förlorade massa blod.
Dom hade inte kunnat få ut henne snabbare, allt gick på 5 minuter.
Jag fick bara ha henne på min mage någon snabb sekund innan dom sprang iväg med henne=(



Jag har ingen tidsuppfattning alls om tiden när dom försökte rädda henne, och jag kommer inte alls ihåg mycket av själva förlossningen då jag tuppade av flera gånger av smärtan.
Men följande minns jag så starkt att mitt hjärta spricker.

Barnläkaren och sjuksköterskan kommer in i rummet.
En annan sköterska skyndar sig fram till mig och sprutar in något som jag förstår är lungnande medel.
Vi förstår med en gång.
Deras blickar sa allt.

"Vi är så ledsna. Vi kunde inte rädda henne"



Stella Liljegren Rydh.
Du är mamma och pappas ängladotter,
och vi kommer alltid att bära dig inom oss.


Kommentarer
Postat av: Malin

Lider verkligen med er... Det värsta man som förälder kan vara med om:-( Kan inte ens i min vildaste fantasi hur djävlig det känns... Men ni har en alldeles egen skyddsängel som ALLTID kommer att finnas med er <3 <3 <3

Styrkekramar i massor!

2010-09-12 @ 19:32:00
Postat av: Emma

All min kärlek o all min styrka till er. Ni finns i tankarna hela tiden.. <3 Ta hand om dej o Christoffer!

2010-09-12 @ 20:07:42
URL: http://emmzizans.blogg.se/
Postat av: jeanette

jättefin är hon verkligen! tänker så mycket på er <3

2010-09-12 @ 20:56:13
URL: http://myjanetstory.blogg.se/
Postat av: Karin Bjerkhaug

lider verkligen med er och tänker jättemycket på er! all styrka till er! Se till att ta hand om varandra. ni är starka ihop! <3

2010-09-13 @ 09:15:41
Postat av: Mia P

Gråter när ja läser detta. Så orättvist... Ta hand om er och finns för varandra..

2010-09-13 @ 11:53:06
Postat av: Arne

Hej



Jag delar er sorg något så förbannat. Ni fixar detta, det måste fixas



Kanske kan denna hjälpa er en del i er sorg:



http://elma.barraza.se/



Kram



2010-09-13 @ 12:05:03
Postat av: Sandra

Kämpa på!

Och hjälp varandra, tillsammans klarar ni det.

2010-09-13 @ 12:22:56
Postat av: lisa ( boman )

Jag har läst allt du skrivit..och nu detta..

har så svårt att förstå att detta händer, det är ju något man aldrig hört talas om att det inträffar. Mitt huvud o hjärta värker när jag försöker ta till mig vad ni gick igenom, och gör fortfarande...en oerhörd tragedi för er.....



Elisabet Boman

2010-09-14 @ 15:16:28
Postat av: Eva Andréasson

Tänker på er båda. Ser hur ni mår inte alls bra. Jag var i samma situation som er för snart 25 år sen.

När jag skulle ha mitt första barn. Visste inte hur det var att föda barn.

Det var en kamp. Massor av smärtstillande.

Bebisen ville inte ut. Sugklocka var enda alternativet. Ok då gör vi så. Jag var nog ganska groggi.

Bebisen skulle tas ut med klocka,ok för jag orkade inte mera ,hade hållit på med förlossningsarbetet 15 timmar utan att vara öppen mer än 5 centimeter.

Klockan satts. mer lustgas för mig.Bebisen satt fast.

Bebisen kom ut,jag fattade egentligen inte hur men det gjorde VANSINNIGT ONT. Navelsträngengen brast, på vägen ut, för att den var för kort 48 centimeter.

Mätte dom upp.

Jag blev ju väldigt dålig. Men min dotter hade ju inte fått i sig det blod som hon skulle ha så hon fick ju vara med sin pappa en stund sen gick hon ner till barn. Senare fick hon det blod hon hade tappat.

Jag hade nog den största tur som finns. För snart 25 år sen.

Jag känner att jag kunde varit då där ni är idag.

TÄNKER PÅ ER BÅDA

2010-09-14 @ 20:22:38
Postat av: Anonym

Tänker på er båda. Ser hur ni mår inte alls bra. Jag var i samma situation som er för snart 25 år sen.

När jag skulle ha mitt första barn. Visste inte hur det var att föda barn.

Det var en kamp. Massor av smärtstillande.

Bebisen ville inte ut. Sugklocka var enda alternativet. Ok då gör vi så. Jag var nog ganska groggi.

Bebisen skulle tas ut med klocka,ok för jag orkade inte mera ,hade hållit på med förlossningsarbetet 15 timmar utan att vara öppen mer än 5 centimeter.

Klockan satts. mer lustgas för mig.Bebisen satt fast.

Bebisen kom ut,jag fattade egentligen inte hur men det gjorde VANSINNIGT ONT. Navelsträngengen brast, på vägen ut, för att den var för kort 48 centimeter.

Mätte dom upp.

Jag blev ju väldigt dålig. Men min dotter hade ju inte fått i sig det blod som hon skulle ha så hon fick ju vara med sin pappa en stund sen gick hon ner till barn. Senare fick hon det blod hon hade tappat.

Jag hade nog den största tur som finns. För snart 25 år sen.

Jag känner att jag kunde varit då där ni är idag.

TÄNKER PÅ ER BÅDA

2010-09-14 @ 20:23:40
Postat av: Eva Andréasson

Tänker på er båda. Ser hur ni mår inte alls bra. Jag var i samma situation som er för snart 25 år sen.

När jag skulle ha mitt första barn. Visste inte hur det var att föda barn.

Det var en kamp. Massor av smärtstillande.

Bebisen ville inte ut. Sugklocka var enda alternativet. Ok då gör vi så. Jag var nog ganska groggi.

Bebisen skulle tas ut med klocka,ok för jag orkade inte mera ,hade hållit på med förlossningsarbetet 15 timmar utan att vara öppen mer än 5 centimeter.

Klockan satts. Mer lustgas för mig.Bebisen satt fast.

Bebisen kom ut,jag fattade egentligen inte hur men det gjorde VANSINNIGT ONT. Navelsträngengen brast, på vägen ut, för att den var för kort 48 centimeter.

Mätte dom upp.

Jag blev ju väldigt dålig. Men min dotter hade ju inte fått i sig det blod som hon skulle ha så hon fick ju vara med sin pappa en stund sen gick hon ner till barn. Senare fick hon det blod hon hade tappat.

Jag hade nog den största tur som finns. För snart 25 år sen.

Jag känner att jag kunde varit då där ni är idag.

TÄNKER PÅ ER BÅDA

2010-09-14 @ 20:30:03
Postat av: Eva Andréasson

Min kommentar kom in på flera 3, skulle bara vara en.Sorry.Gjorde nåt jag inte fattat. Tänker på er två hela tiden.

KRAM TILL ER BÅDA.

2010-09-14 @ 20:47:10
Postat av: Eva Andréasson

2010-09-14 @ 21:11:50
Postat av: Mikaela

Gud, stackars er! Lider verkligen med er. Det träffade rätt i mitt hjärta och känslig som jag är sitter jag nu och gråter för er och eran ängel!

2011-03-10 @ 14:23:39
URL: http://thisismikaela.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0