Onsdag.
Om våra tankar och önskningar.
Idag har jag varit nojjig. Vaknade av en rejäl samandragning, och var helt övertygad på att det var över nu. Låg kvar i sängen länge och väntade på nästa, som aldrig kom.
Gick upp på toaletten och förväntade mig att se massa blod, vilket heller aldrig kom.
Suttit och googlat på massa dumma saker om missfall och likande.
Hoppas dom kan lyssna på hjärtljuden imorgon. Annars är det två veckor tills nästa UL.
Är så jävla spänd just nu, tårarna trillar och jag nästan helt ställt mig in på att det inte kommer gå bra.
Lika bra det, då kanske fallet inte blir riktigt lika stort?
Gumman då..det är säkert bara bra med krabaten! <3 Men vet vilken oro du känner..Finns här om du vill prata av dig! Kramar!
Hejsan!!! Jag känner inte dej, men läser din blogg dagligen. Ville försöka lugna dig lite, med min senaste dotter så hade jag ganska kraftiga sammandragningar från v 17, helt normalt enlig BM.
Förstår oron... Största kramen!
men hjärtat! förstår att.. eller, känns dumt att säga 'förstår' för det gör jag nog inte. men känner med dig och hoppas och tror att den känslan går över snart, och allt kommer gå fint! love you!
Åh tack! Det är säkert bra, men usch vad jag har lipat! Tur vi ska till bm imorgon..=)
Det e klart det kommer gå bra. Jag har varit med om precis samma sak o trodde precis som du att det var över, men enligt bm så var det inget ovanligt o nu ligger hon o sparkar i magen :-) lycka till imorgon, lyckos dig som får gå extra gånger :-) kramar
