Stella, min Stella.
Idag åkte vi till kyrkogården. Varken jag eller C hade varit där på två dagar, och det känns så jobbigt.
En dag går bra, men har vi "struntat" i henne två dagar båda två så kommer ångersten.
Förlåt lilla sötnos!!
Min enda ursäkt är att jag har varit för trött, och att jag har en sån lam ursäkt får mig att må ännu sämre.
Ska köpa dig en fin blomma i helgen.
Lilla älskling<3
åååh vad roligt att du hittade min blogg :) och roligt att du skrev, så jag får följa dig också! :)
Jag får alltid en klump i magen när jag hör att folk har samma eller liknande historia som en själv, för man vet så mycket väl hur ont det gör!
Och alla dina ord jag läser skulle lika gärna kunnat vara mina! Jag får också grov ångest när vi inte varit hos Selma.. Och jag älskar verkligen att prata om henne, och om förlossningen! Och jag tycker det känns så olustigt när folk ska jämföra den här graviditeten, men frågar bara hur graviditeten var med Svea, eller hur förlossningen var med Svea. Men man får väl försöka att förstå, för jag kan tänka mig att det är svårt att veta hur man som utomstående ska vara och ställa sig. Man vill inte trampa någon på tårna.. Men själv älskar jag när folk frågar..
ojj, nu blev det nog långt här :P
sv: ja alltså det känns ju, men kör man bara en liten stund så tycker jag inte det blev lika farligt! Ge det en chans till :)
