Break down gånger två.
Äntligen ledig en dag imorgon.
Välbehövligt!
Förut kunde jag ofta se dom komma, ångerst och gråtattackerna. Nu kommer dom så sällan, så jag är inte riktigt beredd..
Det började på jobbet. På söndagar kommer en kantor och präst och predikar och sjunger på boendet.
Allt det där snacket om Jesus, och att han tar hand om och älskar all gör mig bara arg.
Hade jag någon tro innan vi fick Stella, så försvann den i samma ögonblick som läkaren kom in och berättade att dom inte lyckats rädda henne.
På kvällen när vi kom hem från ett kalas, och när Ebba lagt sig så började C och jag att träta om något oväsentlig.
Innan har vi kunnat skilja våra äkta känslor från när det bara beror på att allt är jobbig och tungt. Men igår tog bi ut det på varandra.
Till slut var jag så upprörd att jag tog bilen bort till kyrkogården. Klockan var över 22, och jag blev så ledsen över att jag inte hade något ljus att tända..
Blev så glad när jag såg att mamma och moster varit där och tänt ljus!
När jag kom fram till stenen bröt jag ihop. Jag la mig på marken och grät och slog. Jag bad Stella att komma tillbaka. Att ta hand om mig.
Jag grät tills jag höll på att kräkas, och näsan var så täppt att jag inte fick någon luft.
Jag vet inte hur länge jag satt där, men till slut infann sig lugnet.
Jag tog med mig Stella(jo...), och åkte hem.
Väl hemma fanns jag Christoffer gråtandes framför bilden på Stella, och bredvid brann ljuset i hennes ängel.
Det blir så dumt ibland. Man känner att folk inte vill höra längre. Så man slutar prata, och håller saker inom sig istället.
Det är skitjobbigt!
Och jag hatar när det ibland går ut över Christoffer, som är den enda som verkligen förstår..
Många dagar(dom flesta!) mår jag jättebra. Även om jag tänker och saknar Stella JÄMT.
Har hon av någon anledning inte korsat mina tankar under dagen så kommer hon till mig på kvällen.
Precis innan jag somnar känner jag lugnet svepa över mig.
Lilla skatt!
Just nu är jag bara så förbannad över att livet är så orättvist!
Varför får vissa leva och andra inte? Jävla skit!!!
Du borde vara hos oss, älskade älskade du!!
Usch! Jag känner din smärta! Sänder en stor varm kram!
Mina tårar rinner å det gör så ont i mitt bröst, så kan för all min värld inte förstå hur de måste kännas för er. Du får "tjata" hur mkt du vill. Ni måste få göra det som känns bäst för er själva. Kram
Tack<3
Jag vet hur du känner, och mina tårar rinner nu ner för min kind. Älskade Jenny livet är så fruktansvärt orättvist. Att våra älskade barn inte hann börja sina liv innan dom tog slut. Jag känner mej ofta så otroligt besviken och arg. Varför just Wilmer och Stella, friska små barn som så gärna ville leva... Jag säger bara fy fan för den som bestämmer hur livet ska bli, vilka som får leva och vilka som ska dö.
Jag sänder lite av den styrkan jag har till dej kram!
Livet är fruktansvärt orättvist ibland!
Ta hand om er! Kram
Det gör så ont att läsa så jag kan inte ens föreställa mig den smärta ni känner. Du skriver alltid så fint och gripande så mina tårar sprutar. Livet är inte rättvist. Stor kram
Hej Jenny! jag förstår hur du känner, vart med om samma situation. Det går upp och ner från dag till dag, känner oxå med vissa människor att de inte orka lyssna lr inte vill lyssna, som att allt vore glömt men en sånn här händelse glömmer man inte så länge man lever och man blir ständigt påmind om sin ängel, vilket man vill, våra små söta änglar barn är bland de dyrbaraste vi har. Så älskade å så saknade. Stor kram till dej Jenny och för att du delar med dig om Stella :)
Hej. Jag råkade komma förbi din blogg av "misstag" och kunde inte låta bli att läsa. Jag vet vem christoffer är, jag hängde mycket på ik matcherna när jag gick i skolan, men flyttade när jag fyllde 16. Vet vem du är indirekt också. Känner Cissi sköld från förr, vi spelade fotboll ihop.
Hur som helst, de gör verkligen ont i än att läsa eran smärta. Vi har en son som fyller ett snart. Jag skulle gå sönder om de hände honom något. Fy faan!
Ni är starka!!! De är fantastiskt att ni är så öppna med era känslor och visar världen vem Stella är och vad hon betyder för er!
Jag beundrar er verkligen!
Allt gott!! :)
MVH Frida
